Veto på allt

Under de sex år som Johan och jag varit tillsammans har jag upptäckt att vi ser på vårt hem lite annorlunda mot vad andra gör. Eller, i alla fall Johan.

Vi har båda veto på allt i vårt hem. Målarfärgsnyanser, soffor, mattor, kylskåp, gardiner, ljusstakar, soffkuddar, krokar, allt. Jag brukar säga att det enda jag köper på egen hand är servetter, men det är bara delvis sant eftersom jag bara köper servetter som jag är säker på att Johan skulle gilla.

Människor jag pratar med förstår ingenting. De flesta verkar köpa stora saker såsom soffor tillsammans, men inte ens reflektera över att vara två i beslut om gardiner, ljusstakar eller soffkuddar. Och det försår vi i vår tur inte alls.

Både Johan och jag är helt enkelt lika intresserade av vårt hem båda två. Om jag skulle komma hem och se en ny ljusstake på bordet eller en ny kudde i soffan skulle det kännas obehagligt, och Johan känner samma sak.

Och, ärligt talat, det är nog det som är det som är annorlunda. Att han som man är så intresserad. När jag pratar med vänner berättar de att de köper gardiner utan att båda tittar, vissa målar om själva, en del möblerar om utan att diskutera det. Och att mannen antingen inte bryr sig eller inte ens ser.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här riktigt, men när jag igår fick tipset att helt strunta i sambons åsikter och bara skaffa ett annat märke på diskmaskin än vad han vill ha, kände jag väl att jag behövde skriva av mig. 🙂