Livet – Sida 4 – Granding.nu

Julfirande med jobbet

I måndags hade vi julfirande på jobbet. Först lite glögg och pepparkakor på kontoret, även om de flesta av oss valde bubbel, vin eller öl istället. Sen färd mot Fjäderholmarna. Jag valde Fjäderholmarna främst för att jag tyckte att vi skulle komma iväg lite och så lite av själviska orsaker; vi håller på att kolla upp bröllopsfestlokaler och Fjäderholmarna har varit en svag tanke. Hur som helst: bra val! Det var det godaste julbord jag någonsin varit på, och det fräschaste. Det mesta serverades i portionsbitar och inget kändes slabbigt. Gert Klötzke var gastronomiskt ansvarig och stod själv ute i lokalen och serverade á la minute. Väldigt bra!

Jag hade fixat julpåsar till alla (det är bland annat det jag älskar med mitt jobb: ena stunden fixar jag julpåsar, nästa lägger jag strategier för kommande kvartal), och dagen efter fick jag vackra blommor av våra ägare.

Med Darth i Älvsjö

I lördags träffade vi Darth Vaders kropp. (Tre personer spelade Darth Vader i ursprungsfilmerna: James Earl Jones rösten, Sebastian Shaw ansiktet och David Prowse kroppen). Det var nämligen Science Fictionmässa i Älvsjö. Vi åkte mest för att aktivera mig, jetlagen efter Thailand är massiv, och det var tur att vi inte hade några höga förväntningar. Det var väldigt litet, och rätt dåligt. Eller så är vi bara bortskämda av Bokmässan?

Sen sist?

Vad har jag haft för mig sen sist? Det här.

Jag har varit i Kamala, Thailand. Nu känner jag mig redo för svensk kall vinter!

Nio år!

Idag är det nio år sedan jag stod på Köpenhamns flygplats Kastrup och i mobilen sa ”Vadå, betyder det här att vi är ihop nu eller?”. Mannen på andra sidan luren sa att det var precis det han tyckte. Sen hoppade jag på ett plan och åkte till Prag för att föreläsa (och drack champagne på flyget som kollegan M fick flygbolaget att bjuda på) och mannen på andra sidan luren var kvar hemma.

Även om vi alltså inte sågs den där dagen, den 3 november 2004, har vi sett till att ses varje årsdag. Vi firar ganska ordentligt, en middag helgen efter är inte att tänka på för oss. Reglerna är att vi måste vara borta på årsdagen, oavsett veckodag, och gärna några dagar runt om, och vi måste vara ensamma, något vi annars sällan är på semestrar. Vad vi gjort de tidigare åren kan ni läsa här, men i år tar vi det lugnt. Med tanke på renoveringen ville vi inte lägga så mycket pengar på årsdagen så vi har hängt på landet. Kom ut sen torsdag kväll, åker hem måndag lunch. Just nu känns det perfekt.

NU är det dags för övervåningen

Nej, det var förhastat att säga att de var klara med gårdsrummet i lördags. När det blev dagsljus i söndags såg vi att det behövde gås igenom igen. Ringde Hantverkschef S och fem (!) minuter senare stod Arbetsledare M hos oss. (Arbetsledare M är även Hantverkschef S’ son). Han tittade, höll med och sen ägnade de tisdag och onsdag åt att fixa till gårdsrummet. I tisdags kväll var det dags för slit och släp igen; övervåningen skulle tömmas. 20 bokkartonger, soffor, bord, fåtöljer, mattor …

Igår började de täcka in övervåningen:

Att vara sjuk i en vindsvåning

När jag är sjuk sover jag extra lite (man kan säga att jag inte delar den egenskapen med mamma, hon sover 90% av tiden som sjuk). Jag vill inte hänga i sovrummet så jag slår läger i soffan. Där brukar jag dra ned alla persienner, och tillbringa tiden med världen utestängd.

När man bor i en vindsvåning är det lite svårare att mörklägga visade det sig.

Vykort från Dalarö

Vi har varit på landet i en knapp vecka. Inte så mycket att visa bilder på: vi har hängt på bryggan, grillat och läst. Idag lämnar vi Dalarö för den här gången. Nu blir det Ikea med svärmor, Leonard Cohen i Globen och så hålls det två stadsfester i våra kvarter denna vecka. På söndag åker vi lunchkryssning till Drottningholm.

Semester!

Semester! Jag gillar mitt jobb och jag tror det kommer bli en spännande höst där, men nu ska det bli skönt med semester. 5 veckor!

Vi börjar med tre veckors bilsemester, åker nu lördag morgon. Det blir inte lika galet som förra året. Då var det 13 länder och 533 mil. Nu blir det fem länder och 567 mil, på lika lång tid. De tre veckorna fördelas på en vecka i Toscana, en vecka i slovenska favoriten Piran och fyra dagar i Köpenhamn. Vissa delar är är det bara sambon och jag, vissa delar har vi sällskap.

Självklart kommer det några vykort hit till bloggen!

Piran

Barnvakteri och täckpapper

Igår var vi barnvakter åt Julia. Tre timmar med hjärtat fyllt av kärlek. Vi lärde oss definitivt att det stämmer vad som sägs, för sina små gör man precis vad som helst. Eller som Johan sa när det vid ett tillfälle var Lille Skuttårar pga magknip: om någon kom och sa att det kostar en miljon att få henne glad skulle jag skriva under lånehandlingarna direkt. Som tur var omvandlades tårarna snabbt till gos.

Väl hemkomna gjorde vi två saker, och vilket lyft! Först monterade vi sängen. Så skönt att slippa sova på golvnivå. Rummet blev dessutom genast mycket större.

Och så tog vi bort massa täckpapper. Helt galet vilken skillnad! En stor anledning till att vi förälskade oss i lägenheten var de vackra golven och det är härligt att se dem igen.

Köket utan täckpapper

Vi har en säng!

Grattis Granding, 7 år!

Idag fyller den här bloggen 7 år. Galet. Grattis Granding.se!

Östgötagatan, dag 1

Lite mobilbilder från Östgötagatan: efter säljarens utflytt, före städning.

Det här möts man av när man går upp för trappan till övervåningen. Härligt med öppen spis! (Säljaren brukade grilla i den på vintern …)

Vi föll för mycket med lägenheten, men en sak var bjälkarna och snedtaken på övervåningen. (Och golven och takhöjden med mera).

Takfönster på övervåningen.

Takterrass på 8 kvadrat. Sol ca 7-18.

Trappan mellan våningarna.

Trappan igen.

Badrumsdörren har fönster.

Kakelugn på undervåningen, i rummet mot Östgötagatan.

Kakelugnsrummet.

Rum mot innergård.

Köket är fult och illa planerat, men själva rummet är mysigt och större än man kan tro, det öppnar upp sig där inne.

Söthetsöverdos

Det finns ju inget sötare än kattungar och hundvalpar. Något av det sötaste de kan göra är att ”somna konstigt”. Min katt brukade tex sitta ut, och titta i kors, ruska på huvudet men nej nej, hon var inte trött inte.

I alla fall: ramlade över denna igår. Söta kattungar och hundvalpar som somnar konstigt. Varsågoda!

Välkommen till familjen, lilla vän!

Avd. märkliga saker man hittar när man flyttpackar

Jag är väldigt duktig på att slänga saker. Ofta lite väl duktig. Här åker allt från minnessaker, skor som var obekväma en gång, skålar jag tröttnat på, manualer, packningar, väskor, allt.

Men vissa saker sparar jag tydligen. Som det här: ett paket Disneypasta som kostat tio kronor?! Väldigt viktigt att spara, speciellt som jag hållit mig på avstånd från kolhydrater i två år …

Funäsdalen forever on my skin

När jag bodde i USA 2002 gjorde jag en tatuering. För mig är en tatuering något stort, och det måste vara ett livsviktigt motiv. Det första motivet var enkelt; ett tassavtryck, som om min katt klivit på mig. (Tatueraren ville rita dit tigerklor, är väldigt glad att jag sa nej).

Sedan dess har jag velat göra en till. Jag har hela tiden vetat att motivet ska ha något med Funäsdalen att göra, men mer precis än så var svårt att vara. Men så, under hösten 2011 kom jag på det. Jag skulle göra en tatuering med mosippan, Härjedalens landskapsblomma. Några månader av bildgooglande följde innan jag i januari 2012 kom på det. Den perfekta mossippan finns ju på Fjällnytt.

Ytterligare tid gick, det gör ju så sjukt ont! Men till slut bokade jag en tid. Och nu är det gjort! Nu är Funäsdalen och jag för alltid (ännu mer) ihoplänkade. Och det känns så bra.

Och så här blev det: