Vad gör man om någon skriker på hjälp?
Om jag såg en tant få sin väska ryckt, en tjej få en smäll av sin kille, en person bli misshandlad av flera eller liknande, skulle jag försöka hjälpa till eller försöka skaffa mer hjälp.
Men vad gör man när man inte vet vem som är the bad guy?
Ingenting, visade det sig.
För någon vecka sedan stod jag och väntade på en buss. Plötsligt hörs skrik och bråk och upp ur tunnelbanan kommer en ung kille springande. Efter honom kommer ytterligare en ung kille, som skriker ”fan, jag behöver hjälp här!”. Eftersom situationen var så otydlig – var det två kompisar som blivit fulla och börjat bråka? var det en mördare och en civilpolis? var det en älskare och en arg äkta make? var det en pokerspelare och en indrivare? var det ett vittne och en yrkesskurk? – gjorde jag ingenting.
Vad skulle ni ha gjort?
(Några minuter senare kom polisbilar, civilpolisbilar, polismotorcyklar etc).
Ibland förvånar du mig.
Men om tanten först snott väskan från killen då? Eller tjejen som nyss fått en smäll av killen innan dess sparkat ner hans barnvagn på tunnelbanespåret?
Det är alltid svårt att veta vad som skett innan man anar att ngn borde rycka in och hjälpa!
Det som gjort mest ont när jag hamnat i nödsituationer på stan (blivit hotad och misshandlad) är att så många har varit vittnen till det som hänt men att INGEN har hjälpt mig. Ingen har visat ens med en blick att jag ser vad som händer dig men är för rädd för att ingripa men jag ringer polisen, ingen har kommit fram ens efteråt och frågat hur jag mår.
Jag blir oerhört ledsen när jag läser om allt från våldtäkter till barnmisshandlar som sker på öppen gata inför människor som inte vågar ingripa på ngt sätt. Samtidigt som jag gör vågen av lycka när ngn sett till att skrika, kasta ngt på förövaren, påkalla polis, plåstrat om – vad fan som helst – i ett läge där de flesta svenskar istället nervöst börjar vissla och kolla in taknockarna.
Tänk om det var din mamma/syrra/unge/morfar brukar jag tänka och då blir det rätt svårt att inte i varje fall försöka göra ngnting hur skraj man än är. Oavsett hur mkt man vet eller inte vet om situationen innan.
Du missförstår mig. Om någon blir nedslagen eller liknande är det klart jag reagerar. Grejen här var att en kille blev jagad av en annan kille. Den som jagade skrek på hjälp. Eftersom jag inte vet varför han ville ta fast kille nummer 1 ville inte jag heller hjälpa honom att göra det. det var alltså ingen misshandel, inget slagsmål, utan ”bara” skrik och spring.
jazz