Kategori: Livet

Jag är ingen skoperson. Jag faller för handväskor, och i viss mån sjalar. Jag har jag ju mina fem väskor från Furla. Dessutom en annan italienare och en fransos. När det kommer till sjalar har jag många, men de har kostat max en hundralapp styck. Skor däremot har inte haft någon stor dragningskraft på mig. Tills häromdagen.

Pga fothelvetet har jag gått omkring i olika former av gympaskor hur länge som helst. Jag hatar att ha på mig gympaskor. Hatar. Häromdagen hade jag på mig en ny favoritklänning och jag riktigt kunde se hur snygg den skulle vara med ett par stövlar till. Jag stod inte ut längre. Snabbt in på nätet, klick klick och idag landade dessa hemma hos mig.

De är förstås inte perfekta för en trasig fot, men de är hyggligt ok. Och de är sjukt snygga, och vilken skinnkvalitet! Nu väntar jag bara på lite kyligare dagar så jag kan använda dem. Jag älskar dem redan.

Jag har köpt ett nytt iPhoneskal:

Idag har jag hackat chili. Jag tog de svaga och maten blev inte särskilt stark. Men mina fingrar! Fortfarande, fyra timmar efter matlagningen, bränner tre fingertoppar, två knogar och under en nagel. Ja, jag har skrubbat händerna.

Nästa gång ska jag använda handskar. Men maten blev god.

Sambon: jag vill inte ha den nya iphonen …
Jag: huh?
Sambon: men den kommer vara så avlång och ful.
Jag: men köp den inte då.
Sambon: men är du helt dum i huvudet?!

Att det görs skillnad på folk och folk vet vi ju alla om. Att det är för jäkligt är vi de flesta också överens om. Häromdagen fylldes min Facebook av länkar till en artikel. Läs den! Top Ten differences between White Terrorists and Others.

Att festivalen Way Out West igår gick ut och meddelade att årets upplaga skulle vara helt vegetarisk är så urbota dumt att jag inte ens orkar resonera om det. Men GT visar idag hur fantastiska kvällstidningarna kan vara. Sommarens bästa!

Hälsningar från Bratislava och Prag!

Jag vet inte hur ofta jag säger ”det heter chokladboll”. Antingen får jag ett ”jaha”, en suck eller ett försvarstal tillbaka. Gina Dirawi berättar om ett försvarstal hon fått höra. Och varför det SKA heta chokladboll. Läs Ginas krönika. Och säg alltid chokladboll.

Idag fyller den här sajten sex år. Grattis Granding.se!

Det är dags för en liten uppdatering kring min fot.

Jag har fortfarande ont. Den har fortfarande en fraktur och blödande benmärg.

Jag har fortfarande ont varje dag. Jag ska fortfarande vila. Men det har blivit bättre. För exakt ett år sedan kunde jag gå 20 meter innan det tog stopp. Nu tar det stopp vid en kilometer. (Nu ska jag i och för sig lite gå så långt, men ibland blir det ju så).

Men jag är sjukt trött på att ha ont, på att inte få göra något och att ha fula skor.

I badrummet på landet.

Sambon: Åh, jag och din bror använder samma sorts duschtvål. Är det min eller hans som står i duschen? Det borde vara min, men jag är osäker.

Jag: Spelar det någon roll?

Sambon: Men jag kan ju inte ta av den om det är hans!

Jag: Du var best man på hans bröllop, jag tror ni kan dela duschtvålsflaska.

Idag har jag köpt en bikinikjol. Alltså en kjol som sitter ihop med bikinitrosan, ingen lös kjol. Måste vara världens bästa uppfinning!

Den 29 april 1992 fyllde jag 12 år. Det var också den dag då poliserna som misshandlat Rodney King gick fria och följden blev ett flera dagar långt upplopp i Los Angeles. Upploppet avstannade först när Rodney King själv gick ut och bad om lugn med orden ”Can we all get along?”. Genom att upploppen började på min tolvårsdag och senare genom tv-serien Celebrity Rehab har jag haft lite koll på King, som inte var något mönsterbarn vare sig före eller efter polismisshandeln. Och nu är han död, hittad livlös på botten av sin pool. Tragiskt!

Expressen skriver ett dokument om honom idag.

Idag såg jag en kille på stan som jag drogs till utan att förstå varför. Tills jag kom på vem han liknade: Conny i Varuhuset. Conny var min allra första crush nämligen. Upp med mobilen och in och bildgoogla. Och hjälp! Jag säger det igen. JAG VAR SJU ÅR! Det är mitt försvar.