Den långa vägen

Imorse skulle jag på frukostseminarium. Det blev inte så.

Jag gick hemifrån strax efter 8. Hoppade på tunnelbanan på Mariatorget som vanligt. Vi kröp till Slussen där vi blev fast. Jag satt kvar. Sen kröp vi vidare. 45 minuter efter att jag gått på tåget kom vi fram till T-centralen. Där tog det till slut helstopp: man trodde det var rökutveckling. Det lät lite väl allvarligt tyckte jag och gav upp (och tur var väl det).

Promenerade till Hötorget för att ta bussen därifrån. Ha! Det stod bokstavligen hundratals människor i kö. Började gå mot Stureplan men där såg det likadant ut. Ringde stans alla taxibolag men de bara skrattade åt mig. Det var bara att gå. Eftersom jag missat frukosten på frukostseminariet slank jag in på ett Östermalmsfk och tog en macka.

9.55 var jag framme på jobbet.

Tack, SL!

Imorse åkte jag hemifrån 7.45. Jag kom fram till jobbet 9.30. 15 minuter bestod av kiropraktorbesök, resten av tiden stod SL för.

Det började med att SL.se sa åt mig att gå av på fel busstation och jag – som inte kan Kungsholmen – var helt lost. Hittade till slut fram til kiropraktorn.

Från kiropraktorn går buss 1 raka vägen till jobbet. Efter ca 15 minuter kom två överfulla bussar som bara körde förbi. Och när jag väl kom på en buss gick den bara till Karlaplan eftersom det var för halt för den att svänga ned till Gärdet.

Så: ned i tunnelbanan. Stopp. Det ropades ut nya besked hela tiden men efter ca 10 minuter kunde jag hoppa på ett tåg.

Detta betalar jag 690 kr i månaden för. Tack, SL!

Fast i tunnelbanan

Imorse satt jag fast i tunnelbanan i 30 minuter. Tanter-med-klaustrofobi,-besserwissers-som-försöker-bryta-upp-dörrarna-fast-i-tunnelbanan har jag varit. Utan någon information.

Eller ok, lite info fick vi. När vi suttit fast en kvart sa föraren ”ja”. Efter ytterligare några minuter sa han ”dörrfelet är löst nu, så vi borde kunna åka snart. Hjälp är på väg”. Vilket dörrfel? Och om det är löst, varför behöver vi hjälp? Det vet jag inte, för det jag just skrev var all info vi fick. Samtidigt hörde vi att de på perrongen fick massa info i högtalarna, men vi i vagnarna hörde inte vad som sas. Frustrerande!

Till slut fick vi gå genom förarhytten för att komma ut. Alla som hade problem med att gå, hade resväskor osv blev kvar i tåget. Undrar vad som hände med dem?

Hur tänkte ni här, SL?

Nu är det snart dags att fylla på SL-kortet igen. Första september tar det gamla slut för alla oss som köper säsongskort.

Men i SLs påfyllnadsautomater kan man inte fylla på sitt kort med längre tid än 30 dagar. Det kan man bara göra genom att stå i kö på SL Center. Alltså går folk in på nätet och köper ett helt nytt påfyllnadskort. Istället för att fylla på sitt gamla. Knappast någon mening med att ha påfyllnadskort, med andra ord.

Hur tänkte ni här, SL?