”Lev med det!”

Min Facebook är förstås på inga sätt ett representativt tvärsnitt av Sverige. Det är människor ur alla åldrar och de flesta samhällsskikt, det är svenskar som bott i Sverige i många, två, en eller en halv generation. Men de är för få och de är för många som är från Stockholm. Men på min Facebook, och på olika kompisars Facebook (som ju har helt andra människor som vänner) ser jag en tydlig trend: ”SD är inröstade på demokratiskt sätt, lev med det! Du skulle ha gjort något innan istället för nu efteråt.”

Jag förstår inte den inställningen alls. Ja, SD blev inröstade på ett demokratiskt vis och det måste vi leva med. Men ska vi inte göra något nu? Det är klart att vi inte kan få ut SD ur Riksdagen nu, men ska vi bara vara tysta och titta på? Istället för att se det som att folk klagar/demonstrerar/gör något EFTER valet 2010 kan man väl se det som att folk klagar/demonstrerar/gör något INFÖR valet 2014?

Tendenserna i andra länder har varit att ett främlingsfientligt parti kommer in i ”Riksdagen” och i nästa val har de fått en stor ökning. Nu har jag ju fyra år på mig att försöka övertyga andra om att det scenariot vore en katastrof för Sverige.

Jag klagar inte på att SD kom in 2010. Jag försöker få ut dem 2014.

Valdagen 2010

Idag vill jag bara säga tre saker.

* Rösta. Om du inte röstar har du heller ingen rätt att klaga de kommande fyra åren. Och du mister all respekt från mig.

* Rösta inte blankt. Sedan 2002 räknas blanka röster som ogiltiga. En blank röst är alltså samma sak som att inte rösta alls.

* Rösta inte på Sverigedemokraterna.

”sverigedemokraterna"

Jag behåller tron på Sverige i några dagar till

Igår fick jag frågan ”Tror du att Sverigedemokraterna kommer in på söndag?”. Alltså inte tycker, utan tror. Jag funderade ganska länge, men kom till slut fram till att nej, det tror jag inte. Mitt svar baserades in på någon analys av siffror eller mätningar eller ens rationellt tänkande. Jag kände helt enkelt att jag måste få tro på Sverige i fyra dagar till.

I fyra dagar (tre nu) till tror jag gott om Sverige. Sedan får vi se.

Frieriet

Igår friade Lars Ohly i tv. Först försökte han göra det i TV4s direktsändning, men de bröt och istället blev det på webb-tv. TV4s Mentometer frågade om det var smart, kärleksfullt eller desperat av honom och jag svarade kärleksfullt. För det är klart att ett frieri är kärleksfullt.

Men är det egentligen ok att en politiker tar tid, och framförallt rampljus, till ett personligt fieri bara några dagar före valet? Naturligtvis inte. Claes har uttryckt det bäst:

”Älskar frieriet. Sätta sin kärlek framför all politik, allt som valarbetarna kämpat för och åtråvärd TV-tid.

Fuck kollektivet, jag är kär!”

Jag känner inget annat än avsky

Gudrun Schyman stod i dag i Almedalen och eldade upp 100 000 kronor för att protestera mot att kvinnor har lägre lön än män.

Jag håller förstås med henne i sak, det är vidrigt att människor inte har lika lön för lika jobb, men att ELDA upp 100 000 kronor. Det är så vidrigt att jag blir illamående.

På Twitter diskuteras detta förstås ordentligt. Meningar framförs om att det blir bra PR, att man inte ens får en halvsidas annonsutrymme i tidningarna för den summan, att ändamålen helgar medlen, att alla andra i Almedalen bränner samma summa på skit osv. Och självklart resulterar det i enormt mycket PR för Fi och Gudrun Schyman, och självklart är det egentligen en struntsumma i Almedalen-/PR-sammanhang. Men ändå. Symbolen att elda upp 100 000 kronor (eller för den delen 100 kronor) är för mig som att spotta människor med ekonomiska problem (eller människor som inte lever i ekonomiskt överflöd) i ansiktet. Sverige har barn som inte vågar gå till skolan alla dagar för att de inte har råd med matsäck till utflykten. Och Gudrun eldar upp pengar.

Jag känner inget annat än avsky.

Läsa mer?
Aftonbladet, Expressen, DN, SvD och Twitter