Skolkade du?

Appopå gårdagens nyhet om att Björklund vill införa skolk i betygen började vi diskutera vårt eget skolkande hemma.

Sambon berättade att ”klart man stannade hemma någon dag fast man inte var sjuk. Men jag hängde aldrig med kompisar istället för att gå till skolan, och jag anmälde mig alltid som sjuk”. Våra erfarenheter visade sig vara vitt skilda, vilket ledde oss in på skolsystemet. För det första tror jag aldrig att jag har sjukanmält mig till skolan. Den rutinen fanns inte alls. Trots det har jag aldrig blivit anklagad för skolk. Kanske för att jag är/var en ”duktig flicka”?

Mitt skolk kom de tre sista månaderna, sista året på gymnasiet. Skoltrött? Inte alls. Men vi fick sätta i system att välja bort vissa lektioner för att klara våra läxor. Vi kunde ha religiontenta på onsdagmorgon, historietenta på onsdag eftermiddag och stor presentation (skriftlig och muntlig) torsdag morgon. Samt vanliga läxor ovanpå det. Snabbt insåg vi att betyget hängde mer på tentor, prov och presentationer än på närvaron de sista månaderna. Valet att skolka var alltså mycket enkelt.

När jag såhär elva år senare tänker tillbaka, minns jag tiden med fasa. Vi var övertygade om att gymnasiebetyget betydde allt och de sista sex veckorna sov vi fyra, fem timmar per natt för att hinna med (nej, det var inte studentskivorna vi skulle hinna med). Direkt efter studenten åkte mamma och jag på en All Inclusive till Dominikanska Republiken. Inte alls vår stil, vare sig charter, palmer eller all inclusive, och ändå minns jag den semestern som oerhört bra. Nu förstår jag varför.

Skolkade du i skolan? Varför? Och mum-in-law, vad säger du som lärare om skolk, och om situationen som gjorde att jag skolkade?

Lanserat: ny mobilsajt för Väderkanalen

Mobilab har lanserat en ny mobilsajt: mobil.vaderkanalen.se (du ska alltså använda sajten i mobilen, klickar du på länken i en dator blir resultatet inte så kul).

Produkt: Väderkanalen
Utvecklare: Anton Lindqvist
Design: Johan Kuno
Teknik: Per Åström med gäng
Konceptutvecklare & projektledare: Josefine Granding Larsson

Jag känner inget annat än avsky

Gudrun Schyman stod i dag i Almedalen och eldade upp 100 000 kronor för att protestera mot att kvinnor har lägre lön än män.

Jag håller förstås med henne i sak, det är vidrigt att människor inte har lika lön för lika jobb, men att ELDA upp 100 000 kronor. Det är så vidrigt att jag blir illamående.

På Twitter diskuteras detta förstås ordentligt. Meningar framförs om att det blir bra PR, att man inte ens får en halvsidas annonsutrymme i tidningarna för den summan, att ändamålen helgar medlen, att alla andra i Almedalen bränner samma summa på skit osv. Och självklart resulterar det i enormt mycket PR för Fi och Gudrun Schyman, och självklart är det egentligen en struntsumma i Almedalen-/PR-sammanhang. Men ändå. Symbolen att elda upp 100 000 kronor (eller för den delen 100 kronor) är för mig som att spotta människor med ekonomiska problem (eller människor som inte lever i ekonomiskt överflöd) i ansiktet. Sverige har barn som inte vågar gå till skolan alla dagar för att de inte har råd med matsäck till utflykten. Och Gudrun eldar upp pengar.

Jag känner inget annat än avsky.

Läsa mer?
Aftonbladet, Expressen, DN, SvD och Twitter

Två tillfällen med Rufus

Våren 2002 jobbade jag på Isaac Mizrahi Show i New York. En dag var Rufus Wainwright
gäst. Jag hade aldrig hört talas om honom, men fastnade för låten han spelade i slutet av inslaget (se youtubeklipp längre ned). När jag slutade på Isaac Mizrahi fick jag bland annat 100 dollar (då 1 141 kr) på Virgin Megastore och en av skivorna jag köpte var Rufus’s ”Poses”. Jag gillade den skivan, men större blev aldrig mitt Rufusintresse.

Åren gick och förra lördagen såg jag en affisch på stan; Rufus Wainwright skulle spela i Stockholm. Pratade med mamma och köpte biljetter, alltid kul att göra något tillsammans.

Första delen av konserten var extremt pretentiös och faktiskt fånig. En kvinna kom in på scenen och förklarade att Rufus kommer spela ett gäng låtar i en cykel först, och att man absolut intre fick applådera. Och när han var klar fick man inte heller applådera, eftersom hans ”sorti är en del av föreställningen”. In träder Rufus, iklädd en extremt dramatisk svart klänning. På en stor duk projiceras stirrande ögon. Och jag sitter bara med tvångstankar om att applådera vilt.

Efter pausen blev det dock annorlunda. Rufus kommer ut i vanliga kläder, är glad och fnittrig. Första halvan var faktiskt hemsk, men andra halvan vägde upp det. Han spelade bara tre låtar jag hört tidigare, men ändå var det magi.

(Just blandningen av del 1 och del 2 är oerhört märklig, bestäm dig för om du ska ha en vanlig spelning eller om du ska köra någon form av installation).

Rufus Wainwright

Expressen har också skrivit om konserten

Lanserat! Ny mobilsajt för Expressen

Många lanseringar just nu …

Idag har Mobilab lanserat en ny mobilsajt: m.expressen.se (Du ska alltså använda sajten i mobilen, klickar du på länken i en dator blir resultatet inte så kul).

Produkt: Expressen
Utvecklare: Anton Lindqvist
Design: Johan Kuno
Konceptutvecklare: Josefine Granding Larsson och Gunnar R Johansson
Projektledare: Gunnar R Johansson
Teknik: Morris Packer
Teknik Expressen: Expressens IT-Webb

Följ Melodifestivalen i din iPhone

Melodifestivalen är ju ett av mina favoritevenemang. Tyvärr har jag ofta svårt att följa det – just lördagarna i februari/mars brukar vara väldigt uppbokade. Så även i år.

Men med två iPhoneappar och en mobilsajt får jag allt jag behöver. Själva tv-programmet kan jag se live i min iPhone via SVT Play. Och via Expressens Melodi 10 får jag Expressens alla nyheter, bildspecial, tvinslag och artistinfo samt kan sätta egna betyg på låtarna. Allt man behöver alltså! Eller nästan. Min favoritblogg Tobbe Ek läser jag i Google Reader. Som självklart finns som mobilsajt.

Heja Melodifestivalen i mobilen!

Melodi 10

Ambassad bjuder glutenallergiker på – gluten

Både Aftonbladet och Expressen skriver om något av det mest pinsamma jag hört på länge. Svenska ambassaden i Berlin förberedde en ”finlunch” (maten ser riktigt äcklig ut på bilden som finns på Aftonbladet) för ett gäng ungdomar på sommarläger för gluten- och laktosintoleranta. Problemet var bara att maten var full av – gluten. Riktigt pinsamt!

Den som gör fel får en tillsägelse, den som gör rätt blir polisanmäld

Läser om Niclas, vars pappa hittade ett usb-minne på gatan. Niclas öppnade det och hittade hemligstämplade försvarsdokument. Han öppnade inga sekretessbelagda dokument, utan kontaktade en person vars namn han hittade. Usbminnet tillhörde Försvarets materielverk. Mannen som tappade minnet – med dokument han inte fick föra ut från huset – har fått en ”skarp tillsägelse”. Niclas – som hittade minnet och lämnade tillbaka det – riskerar polisanmälan. Hallå?!

Läs mer på Expressen.

Äntligen får Annika Östberg komma hem!

Svensken Annika Östberg har suttit i amerikanske fängelse i 28 år. Hon satt i bilen när hennes dåvarande pojkvän dödade en polis. Pojkvännen dog och polisen behövde en syndabock, det fick bli Annika. Det är i alla fall hennes sanning. Hon säger inte att hon var en ”bra” människa då detta hände, men att hon inte var medveten om pojkvännens brott, det som hon senare dömdes för. Jag tror henne. eftersom hon fick ett icke tidsbestämt straff ”kunde hon inte bli utlämnad till Sverige”. Men nu får hon alltså komma hem.

När jag bodde i New York pratade jag en del med Expressens före detta chefredaktör, Staffan Thorsell, som även han bodde i New York. Han har engagerat sig i Annikas fall och skriver idag om det här.

Jag rekommenderar Lena Katarina Swanbergs bok om Annika Östberg, Sorgfågel: Annika Östberg berättar sitt liv. Annars skriver tidningarna en del idag, förstås: Aftonbladet, Expressen, SvD och DN.

Hjälte stäms på 300 000

Expressen skriver om en helt osannolik historia. En student upptäcker en brand i det gemensamma köket i studentbostadshuset. Han släcker elden och får beröm från räddningstjänsten. Han gjorde alla rätt och är ju faktiskt en hjälte. Men det tycker inte företaget Lulebo. De stämmer nu hjälten på 300 000 kronor! Tydligen fanns det dessutom kända fel med köket. Hur tänker Lulebo här? (Dessutom intressant att Lulebos vd säger att ”ingen i vårt bolag kommer att säga någonting”. Han har uppenbarligen helt missat saker som yttrandefrihet och meddelarskydd.)

Heja Maud!

Jag tycker att Maud Olofsson uttrycker det mycket bra: ”Hur ska vi kunna göra det om världens största bilföretag misslyckas?”. GM har misslyckats med Saab, och vill nu ha räddning. Jag tycker naturligtvis att det är hemskt för alla som riskerar att bli arbetslösa men klart att Sverige som land inte ska bli en biltillverkare!

Läs mer:
Aftonbladet
Expressen
DN
SvD