Skolkade du?

Appopå gårdagens nyhet om att Björklund vill införa skolk i betygen började vi diskutera vårt eget skolkande hemma.

Sambon berättade att ”klart man stannade hemma någon dag fast man inte var sjuk. Men jag hängde aldrig med kompisar istället för att gå till skolan, och jag anmälde mig alltid som sjuk”. Våra erfarenheter visade sig vara vitt skilda, vilket ledde oss in på skolsystemet. För det första tror jag aldrig att jag har sjukanmält mig till skolan. Den rutinen fanns inte alls. Trots det har jag aldrig blivit anklagad för skolk. Kanske för att jag är/var en ”duktig flicka”?

Mitt skolk kom de tre sista månaderna, sista året på gymnasiet. Skoltrött? Inte alls. Men vi fick sätta i system att välja bort vissa lektioner för att klara våra läxor. Vi kunde ha religiontenta på onsdagmorgon, historietenta på onsdag eftermiddag och stor presentation (skriftlig och muntlig) torsdag morgon. Samt vanliga läxor ovanpå det. Snabbt insåg vi att betyget hängde mer på tentor, prov och presentationer än på närvaron de sista månaderna. Valet att skolka var alltså mycket enkelt.

När jag såhär elva år senare tänker tillbaka, minns jag tiden med fasa. Vi var övertygade om att gymnasiebetyget betydde allt och de sista sex veckorna sov vi fyra, fem timmar per natt för att hinna med (nej, det var inte studentskivorna vi skulle hinna med). Direkt efter studenten åkte mamma och jag på en All Inclusive till Dominikanska Republiken. Inte alls vår stil, vare sig charter, palmer eller all inclusive, och ändå minns jag den semestern som oerhört bra. Nu förstår jag varför.

Skolkade du i skolan? Varför? Och mum-in-law, vad säger du som lärare om skolk, och om situationen som gjorde att jag skolkade?

Jag känner inget annat än avsky

Gudrun Schyman stod i dag i Almedalen och eldade upp 100 000 kronor för att protestera mot att kvinnor har lägre lön än män.

Jag håller förstås med henne i sak, det är vidrigt att människor inte har lika lön för lika jobb, men att ELDA upp 100 000 kronor. Det är så vidrigt att jag blir illamående.

På Twitter diskuteras detta förstås ordentligt. Meningar framförs om att det blir bra PR, att man inte ens får en halvsidas annonsutrymme i tidningarna för den summan, att ändamålen helgar medlen, att alla andra i Almedalen bränner samma summa på skit osv. Och självklart resulterar det i enormt mycket PR för Fi och Gudrun Schyman, och självklart är det egentligen en struntsumma i Almedalen-/PR-sammanhang. Men ändå. Symbolen att elda upp 100 000 kronor (eller för den delen 100 kronor) är för mig som att spotta människor med ekonomiska problem (eller människor som inte lever i ekonomiskt överflöd) i ansiktet. Sverige har barn som inte vågar gå till skolan alla dagar för att de inte har råd med matsäck till utflykten. Och Gudrun eldar upp pengar.

Jag känner inget annat än avsky.

Läsa mer?
Aftonbladet, Expressen, DN, SvD och Twitter

Två dagar senare: fortfarande ont i fötterna

Om man fortfarande har ont i fötterna två dagar efter festen, så måste det väl det innebära att det var en bra fest? Det var det i alla fall. Och för mig får det bli sneakers idag.

Det jag pratar om är TidningsUtgivarnas konferens Branschdagarna och Medievärldens gala Årets dagstidning. Galet internt, alltså. (Men det är en fördel med att tillhöra två världar. Jag kan gå på både medietillställningar och mobiltillställningar.)

Konferensen var överlag bra. Som vanligt var det blandad kompott gällande talarna, en del kommer man bära med sig länge framöver, en del vill man helst glömma (att bygga ett case kring en känd skådespelerska och sedan både uttala och stava hennes namn fel är ingen hit).

Festen var också bra. Träffade en hel del människor jag inte sett på några år, och gjorde nya bekantskaper. När man tillhör en stor koncern, Bonnier i mitt fall, blir man ju glad inte bara om sitt eget bolag vinner, utan även om någon i ”familjen” gör det. Fina Pia, Charlotta, Johan och alla andra, lät mig vara med och fira att Charlotta och hennes gäng på DN.se vann pris för Årets dagstidning digitala medier. Stort grattis! Extra kul att juryn tog upp På Stans iPhone-app som en del i motiveringen.

Komikern Jan Bylund var konferencier. Är sjukt imponerad! Kan bara tänka mig hur det är att vara värd för branschfester. Ena dagen tidningsbranschen, nästa en advokatfest, sen en rörmokerifirma … Men han var så bra! Flera vid mitt bord, inklusive jag själv, skrattade så tårarna sprutade.

Dag två pratade Otto om vad vi gör på Mobilab, något som IDGs Pontus Jeppsson gillade.

Bilder finns på: Min flickr, Medievärldens flickr och TUs flickr.

Äntligen får Annika Östberg komma hem!

Svensken Annika Östberg har suttit i amerikanske fängelse i 28 år. Hon satt i bilen när hennes dåvarande pojkvän dödade en polis. Pojkvännen dog och polisen behövde en syndabock, det fick bli Annika. Det är i alla fall hennes sanning. Hon säger inte att hon var en ”bra” människa då detta hände, men att hon inte var medveten om pojkvännens brott, det som hon senare dömdes för. Jag tror henne. eftersom hon fick ett icke tidsbestämt straff ”kunde hon inte bli utlämnad till Sverige”. Men nu får hon alltså komma hem.

När jag bodde i New York pratade jag en del med Expressens före detta chefredaktör, Staffan Thorsell, som även han bodde i New York. Han har engagerat sig i Annikas fall och skriver idag om det här.

Jag rekommenderar Lena Katarina Swanbergs bok om Annika Östberg, Sorgfågel: Annika Östberg berättar sitt liv. Annars skriver tidningarna en del idag, förstås: Aftonbladet, Expressen, SvD och DN.

Heja Maud!

Jag tycker att Maud Olofsson uttrycker det mycket bra: ”Hur ska vi kunna göra det om världens största bilföretag misslyckas?”. GM har misslyckats med Saab, och vill nu ha räddning. Jag tycker naturligtvis att det är hemskt för alla som riskerar att bli arbetslösa men klart att Sverige som land inte ska bli en biltillverkare!

Läs mer:
Aftonbladet
Expressen
DN
SvD

Pirate Bay-killarna skjuter sig själva i foten

Så har det börjat. Rättegången mot The Pirate Bay.

På de åtalades bänk sitter fyra killar, de flesta unga. På andra sidan de gamla grå, trista och förlegade bolagen. (Vad jag tycker om detta känns ganska solklart, va? 🙂 Men, för att förtydliga: olaglig fildelning är naturligtvis fel, men att tro att man genom hot och rättegångar kan få folk att köpa skivor och dvder är ju ett stort skämt.)

Tyvärr tror jag att de åtalade skjuter sig själva i foten rätt så rejält. Både genom uppträdande och utseende. De uppfyller helt enkelt ”gemene mans” fördomar om unga it-killar. De portförbjuder vissa medier på sin presskonferens. De diskuterar på IRC under pågående rättegång. De klär sig som man tror att ”pojkspolingar som sysslar med it-olagligheter” gör.

Jag tror att om de satte på sig en kostym, ansade skägget, slutade diktera villkor för medierna och såg på rättegången med lite mer respekt skulle ha mycket att vinna. Som de ser ut och uppträder just nu uppfyller de alla nidbilder folk har för hur de här pojkarna ska se ut. Den största sparken i bolagens gemensamma rumpa vore just att spela efter deras regler och se ut som dem – tråkiga små kostympojkar.

Äntligen bort med USAs fåniga snow days?

I USA har man ju ”snow days” så fort det kommer en snöflinga. Allt slutar fungera, mer eller mindre. När jag bodde i New York var jag med om en Snow day. Det var lördag så skolan stängde inte, men radion pratade om att nu kunde man åka längdskidor på gatorna och taxibilarna krypkörde eller vägrade köra över huvudtaget. Snömägden? Det täckte inte ens marken! Man kunde – om man verkligen ansträngde sig – få ihop till en snöboll.

Tydligen håller Obama med mig. Vem vet, snart kanske Snow days är ett minne blott?

Mycket Europa i DN

Jag är riktigt imponerad av det jag sett hittills av DNs ”Europa 2009”-satsning. Inte bara tråkiga (men viktiga) fakta såsom flagga och geografi utan även roliga detaljer som tre låtar ur Eurovision Song Contest och tre kända invånare. Min enda önskan är att det avslutas med att hela satsningen kommer i en egen rygg, för det här är något jag vill läsa på papper och inte på webb (men det finns naturligtvis på webben också).

7 av 10 tror på Obama

Idag skriver DN att 7 av 10 amerikaner tror att Obama blir en bra president. Att han blir bättre än Bush håller nog de flesta med om, men precis som Kristoffer är jag lite skeptisk till hans val av religiös människa för att läsa invigningstalets bön. En pastor som likställer homosexualitet med incest är kanske ingen höjdare. Och som Kristoffer säger, varför ska det ens hållas en bön?

Jag vet inte om Obamas politik är så mycket bättre än andra, tidigare, presidenters. Däremot gör det stor skillnad att han är svart. Tänk bara på hur många miljoner fattiga ur ”minoritetsbefolkningen”, främst svarta och hispanics, som äntligen kan se en förändring. Som ser att det går och börjar kämpa.