Min kropp klarar av stora sår bra. Det är vid småsåren den havererar. Igår lyckades jag skära mig (á la papercut). Johan sa direkt åt mig att ta desivon och plåster, men jag tyckte bara han var mesig. Idag sitter jag här med en rödbultande infekterad tumme.
Små sår och goda vänner ska man inte förakta. Det ligger mycket i gamla talesätt. Hoppas det inte blir värre.
blås blås 🙂
Tack!