Etikett: Italien

42 grader i skuggan

Hemma från Italien och jobbar igen. Den här gången är det jobb i tre veckor som gäller innan nästa semester, och då ska mycket klämmas in samtidigt (Göteborg, Stockholmssemester, Skåne och Köpenhamn).

42 grader i skuggan. Ja, vi hade mellan 38 och 42 grader under veckan i Italien. En del utflykter fick ställas in (vem orkar kolla utgrävningar i Syrakusa eller vandra i nästan-miljonstaden Palermo i det vädret?) men vi tittade i vår by Giardini-Naxos, tog bussen några kilometer upp till bergsbyn Taormina och bilen till Europas högsta aktiva vulkan Etna. Annars blev det mycket bad i havet och i poolen (som ståtade med 30 grader i vattnet!). Pasta, antipasti, limonata, insalata mista och husets vin på karaff. Och för en gångs skull var hotellet lika bra som på bilderna på sajten.

En härlig semester! Bilderna finns här.

MJ Memorial i Praiano

Ikväll stannar vi inne. CNN visar Michael Jackson the Memorial från Staples Center i Los Angels. Johan (och jag) förbereder en fantastisk italiensk middag medan pappa och Kristoffer slår sig ned framför tvn.

Så blir det vin, öl, prosecco och mat i soffan. Vi sitter klistrade. Och jag – som numer är så blödig – får tårar i ögonen av både Brooke Shields tårar och Yshers låtval.

Tur att grannkattens ständiga försök att smita in tar ned oss på jorden igen.

Mirakel i Grotto della Smeraldo

Några kilometer från Praiano ligger Grotto della Smeraldo – Smaragdgrottan. Några fiskare hittade den undanskymda grottan 1932 och idag är det ett turistmål. Lite mirakel har de förstås hittat; nedsänkt i det kristallklara smaragdgröna vattnet fanns en hel Jesusfamilj: it’s a miracle, just for you, give me tip” ropade båtföraren gång på gång. I övrigt var guidningen usel och priset dyrt. Men grottan i sig fantastisk.

Praiano: värme, helgon och myror

Sista etappen gick också bra. Och affärsmotorvägshotellet i Scandici utanför Florens var ok. Och nu är vi alltså framme.

Casa Ninetta, Piazza Moresso 19, Praiano Alto, Praiano, Amalfi, Campania, Italien, där är vi alltså bosatta i en vecka framöver. Huset är fint beläget på klipporna ca 300 m över havet med två balkonger, en trädgård och en takterrass. Och total myrinvasion i köket (vilket vi var förvarnade om).

Vi skrattar gott åt att humanisten Kristoffer sover i ett rum fullt med änglar, Mariastatyer och religiösa bilder (Johan och jag kom undan med bilar och snäckor). För religiöst är det. Just nu firas Praianos helgon, St Luca di Evangelista. Igår gick en stor procession genom byn och förbi vår ytterdörr just när vi råkade titta ut. Barnkör, blåsorkester, militärer, borgmästaren, präster och en hel staty av St Luca. Kvällen avslutades med storslaget fyrverkeri. Ikväll är det byfest med sång, dans och sprit.

Varmt är det, och ohyggligt fuktigt. Ohyggligt. Kan inte komma ihåg att jag någonsin upplevt något så fuktigt, ens i regnskogen.

Nu är klockan över tio på kvällen och vi sitter på takterrassen med varsitt glas vin. Skål och godnatt!

Viva Italia!

Semestern har börjat! Och börjat intensivt. I onsdags morse ringde alarmet klockan 4.30 och 6.00 var människor och bagage inpackat och vi började köra. Målet för dagen var Rostock i Tyskland: 86,1 mil, steakhaus, weißbier, Radissonhotell.

Dag två blev seg. Något färre mil, 80,1, men ideliga vägarbeten, och en del regn, längs hela vår strecka (Rostock – München) gjorde att det tog lång tid. Till slut var vi i alla framme i München-Unterhaching och vårt Holiday Inn där vi fick etagerum vilket låter roligare än det var.

Nu är vi inne på dag tre och det är München – Florens (63,5 mil) som gäller och vi kör genom Brennerpasset. Ikväll ska vi bo på något så spännande som ett affärs-motorvägshotell, vad det nu kan vara.

Eftersom vi åker helt utan datorer har jag svårt att få in bilder här, men som vanligt: klicka på bilderna till höger så kommer ni till en samlingssida för alla mina bilder.

En underbar Venedigresa med jobbigt slut

Venedig var underbart! Vi åkte gondol, båttaxi och båtbuss. Vi åt pasta, pizza och risotto. Vi drack massvis med Bellinis (som ju uppfanns på Harrys Bar i Venedig). Naturligtvis åt vi på Harrys Bar. Naturligtvis drack vi en drink på Hotel Danieli. Såg Suckarnas bro och Rialtobron. Förfärades över priserna. Vi gjorde helt enkelt det man ska göra i Venedig.

Det enda trista med resan var vägen hem. För att göra en lång historia mycket kort: vi kom hem 02 istället för 18.