Den 16 september 2002 började jag på ett nytt jobb. Det var hemligt som sjutton och jag var bara projektanställd. Projektet lanserades den 21 oktober 2002 i namnet Stockholm City. Nu är det slut. Eller ok, helt slut är det väl inte, men en era är definitivt över.
Jag kan ärligt säga att vi hade väldigt, väldigt kul. Speciellt i början. Alla byggde vi upp något som vi trodde på. Vi både skrattade (varje dag) och grät (Irakkriget, Anna Lindh …) på jobbet. Det regnade svart vatten från taket på lanseringsfesten. Vi hängde på ”Flugan B” på fredagarna. En gång i början hade vi till och med en privat företagsfest (alltså vi betalade privat för att bjuda alla på jobbet på fest) för att alla trivdes så bra ihop. Jag har åkt skidor till och på jobbet. Jag har hela fotoalbum fyllda av fantastiska minnen.
Jag har träffat vänner för livet. Och haft den bästa chefen jag tror man kan ha.
Jag har förstås massa åsikter, som jag inte ventilerar här. Idag nöjer jag mig med att vara nostalgisk. Imorgon är sista dagen City produceras i sina gamla lokaler, av det gamla gänget. Som Pontus skrev på Facebook idag: We built this City on rock’n’roll.