Angelini: konstigt, men roligt

Ställe: Angelini i Umeå
Kategori: restaurang
Prisklass: mellandyr
http://www.angelini.se/

Sällskapet beställde:
En Big rib eye bbq-plate – 200 gram grillad entrecotê. Till den serveras BBQ-blues sauce, bearnaisesås, vitlökssmör, liten sallad och pommes frites. Dessutom beställdes lökringar. Och en Angelini Burger – 200 g amerikanskt nötkött som mals vid beställning. Serveras med rostat lökbröd, cheddar, sallad, pommes frites och Heinz tillbehörsbricka. Vi beställde också en Strawberry Donut – friterad munk, jordgubbsgelé & mjölkchokladglass.

Utlåtande:
Angelini är ett ”italian american kitchen” i Umeå. Restaurangen hör till ett hotell och det kan nog förklara varför det är lite öde, matsalen är helt enkelt för stor för kvällar, men säkert perfekt för hotellfrukost. När vi beställer varsitt glas champagne blir det lite rörigt, en halvflaska åker fram och servitrisen lyckas smälla korken och hälla champagne på golvet. Men om det har med Angelini eller Umeå att göra låter vi vara osagt. 🙂

Maten då? Det lät roligare i menyn än i verkligheten. Kryddsmöret var mer smör och mindre kryddor. Lökringarnas frityr smakade kinakrog och Heinz tillbehörsbricka var ketchup, senap och mayo i småburkar. Dessutom var pommes fritesen lite råa. Däremot var själva biffen i hamburgaren helt outstanding. Det märktes att den var alldeles nymald.

Desserten var rolig, och god. Munken var väl sådär, men mjölkchokladglassen helt fantastisk.

Inredningen var kul och lite annorlunda. Mycket organge och turkost. Belysningen gick i flera olika färger och golvet lagt i diamantformer.

Angelini

Sammanfattning:
Det var som sagt inte världens mest roliga mat, även när det lät kul på menyn. Men det var ändå gott. Och det var roligt. Dessutom fanns det mycket att välja på. Helt klart värt ett besök.

Betyg:
3
betyg 3

Tillbaka i verkligheten

När jag och sambon åker iväg på egensemester, vilket vi nästan aldrig gör, vi är ”alltid” med hans eller min familj, hamnar vi som i en liten bubbla. Tid, rum, verkligheten försvinner.

Så när vi nu kommer hem känner jag mig helt lost. Har ingen koll på vad som hänt i omvärlden, har ingen koll på vad som har hänt på jobbet, har ingen koll på mailen, röstbrevlådan. Osv.

Men att vara i sambo-bubblan var trevligt. Och resan var bra. Vi har promenerat, gått på bio, ätit fantastiska middagar (och trista luncher). I måndags lånade vi en bil och utforskade min morfars Umeå. Och i tisdags firade vi femårsdag & ett år som förlovade.

Mitt hjärta är fyllt med kärlek. Sambokärlek. Norrlandskärlek.

Björkarnas stad

Vi är så mycket stockholmare …

Var: hotellrestaurangen Viskningar&Rop
Vad: Frukostbuffé
Vilka: Johan och Josefine, två stockholmare med sex av Stockholms bästa bagerier inom 200 meter från hemmet

Paret kommer in i matsalen, går fram till brödet. Ser fantastiska frallor, flera olika sorters knäckebröd, underbara limpor. Vad de väljer? Köpebröd från Polarbröd.

Esther, hette hon

Min morfars mamma hette Esther. Hon föddes 1882, vilket förvånade mig mycket. Morfar föddes 1927 och att få barn när man är så pass gammal på 20-talet känns främmande. Hon bodde, förutom i Umeå, i Klabböle, ca 1 mil utanför Umeå.

Vi hittade två böcker från Esther. Dels hennes bibel, tryckt 1875. Och så hennes poesibok, full med dikter som hon, hennes syster och hennes vänner skrivit.

Superkul!

Esthers böcker