Idag firar vi sex år tillsammans, och två år som förlovade.
Vi firar alltid vår årsdag rätt ordentligt, och för oss är det viktigt att vi firar på just årsdagen även om det är mitt i veckan.
År 1: Milano
År 2: Gävle
År 3: Rånäs slott
År 4: New York & förlovning på Brooklyn Bridge
År 5: Umeå
År 6: Dalarö
Igår köpte jag en dyr handväska på nätet. När jag fick leveransbesked skickade jag ett sms till Johan: ”Dear Josefine, your bag from Furla has now been shipped”. Som svar får jag ett glädjetjut (i smsform). Det älskar jag. Han fattar inte produkten, men han fattar känslan (precis som när jag följer med honom till avlägsna platser för att köpa kamerautrustning).
Definitivt ett kärleksbevis!
Rensade min Iphone idag och hittade denna smskonversation mellan Johan (vit) och mig (grön). Ibland undrar man om vi är riktigt friska. 🙂
Igår skulle jag egentligen på en jobbfest, men skolkade (sorry, Medievärlden!). Jag hade ett möte på Östermalm och när sambon hörde av sig vid halv fem och sa att han var i stan var valet inte så svårt. Så i stället för att gå ned i tunnelbanan, åka till T-centralen, byta, åka mer tåg och sen gå till en fest på Kungsholmen (som är såååå off i min värld) vandrade Johan och jag Strandvägen fram, åt middag på Strandbryggan, vandrade vidare och tog båten hem.
Det var säkert en fantastisk fest, men jag är nöjd med mitt beslut. Mysig sambotid ska man vara rädd om!
Så här ser det ut på min Facebook just nu:
Ja, vad säger man på svenska? Grattis på alla hjärtans dag låter fel. Ha en trevlig alla hjärtans dag, kanske?
Hur som helst; jag firar dagen med mitt hjärta:
När vi flyttade in, för 1,5 år sedan, hängde ett stort, fult vitrinskåp på väggen i köket. Varken sambon eller jag gillar vitrinskåp, detta var dessutom extra fult och till råga på allt riskerade man att slå huvudet i det varje gång man reste sig från bordet. Det gick några månader och så en dag rev vi ned det. Kvar på väggen blev enorma hål (vi har väldigt intressanta väggar men det förtjänar ett eget inlägg).
Det gick några månader och så hade vi inflyttningsfest. Hålen var kvar, de hade till och med blivit lite större; vi försökte spackla igen dem med resultatet att spacklet ramlade ut och tog med sig lite mer vägg. En av gästerna, en man av den lite händigare sorten, sa ”skaffa husfix!”. ”Husvadå?” kände vi. Och så gick det ytterligare några månader. 13 månader faktiskt.
Så åkte vi till Umeå. På vår fem-årsdag (som även var ettårsdagen sedan vi förlovade oss på Brooklyn Bridge) plockar Johan fram lite presenter (han fick presenter av mig också förstås, men nu koncentrerar vi oss på de han gav mig). Först får jag en vacker ask med champagnetryffel. Och så en ask med NKs egna praliner. Och ett paket husfix. I och för sig coolt att se det där vi pratat om så länge, och det är jättefin choklad men ändå liksom. Ett paket husfix.
Men så ber han mig öppna paketet. Och i ligger, tillsammans med lite husfixdamm, en bild på Brooklyn Bridge. Presenten är lagning av väggen med hjälp av husfix och en inramad underbar tavla på Brooklyn bridge – platsen vi förlovade oss på ett år tidigare.
När jag och sambon åker iväg på egensemester, vilket vi nästan aldrig gör, vi är ”alltid” med hans eller min familj, hamnar vi som i en liten bubbla. Tid, rum, verkligheten försvinner.
Så när vi nu kommer hem känner jag mig helt lost. Har ingen koll på vad som hänt i omvärlden, har ingen koll på vad som har hänt på jobbet, har ingen koll på mailen, röstbrevlådan. Osv.
Men att vara i sambo-bubblan var trevligt. Och resan var bra. Vi har promenerat, gått på bio, ätit fantastiska middagar (och trista luncher). I måndags lånade vi en bil och utforskade min morfars Umeå. Och i tisdags firade vi femårsdag & ett år som förlovade.
Mitt hjärta är fyllt med kärlek. Sambokärlek. Norrlandskärlek.
Vi har semester. Åker mot Umeå. Firar att vi varit tillsammans i fem år.
I lördags hade vi en helt fantastisk dag. Först en härlig lådfrukost från Rivals bageri (Rival säljer små lådor med två småfrallor och en minimuffin). Sen färja till Djurgården och en höstpromenad. Lunch åt vi på Ulla Winbladh; köttbullar och champagne är en härlig blandning!
Dessert åt vi på ”Flickorna Helin & Voltaire, Skånska gruvan” och en färjetur senare såg vi på Inglorious Basterds.
Jag gillar ju små överraskningar. Idag fick sambon mig som ”personlig kock”. Tanken var att han skulle välja middag men det överlät han till mig. Det blev biff, bönor, duchessetoppar, västerbottenmuffins och Mannerströms kantarellsås. Det blev en riktig hit!
Jag är gräsänka i några dagar när Johan hälsar på sin mamma i Oskarshamn. Hatar varje sekund. Vilket Johan vet.
Idag när jag kom hem upptäckte jag post-its fastsatta lite överallt. Ett ”jag älskar dig” på huvudkudden, ett ”hej” i badrummet, ett ”ska du läsa bloggar?” i laptopen. Inne i smörpaketet finns ett ”ät ordentligt!”.
Det går ju inte upp mot en äkta sambo, men det hjälper!
För ett tag sedan blev Johan intervjuad av en journalist i egenskap av specialist i hur man designar för iPhone. Det skulle inte bli några pratminus men credd skulle han få i alla fall. Idag kom tidningen (Cap & Design) ut. En stor special om iPhone, och en av delarna var helt baserad på intervjun med Johan. Men han fick inte credd med ens ett enda ord. Trist!
Fästmannen är min vardagslyx. Han gör allt för mig. På den här bilden letar han efter märket på en ovanligt skön hotellmadrass.
… när sambon silar min apelsinjuice eftersom den innehåller fruktkött.