Författare: Josefine

Nu har vi el igen!

Imorse klockan tio kom äntligen äntligen en elektriker, åtta dagar efter att elen försvann.

Som så mycket annat i vårt hem visade sig felet bero på de hemmafixare som bodde här före oss. Man hade satt skruvarna inne i elkopplingsdosorna snett. Det hade till och med slagit gnistor där inne.

49 minuter senare var det klart!

Elbrist

I fredagskväll när vi kom hem var elen i 1/4 av lägenheten borta. Inga lampor, inget i uttagen, ingen el helt enkelt. Inga proppar hade gått, inget strömavbrott.

I söndags fick vi tag på en elektriker via en kompis. Vi fick massa tips, men tyvärr var det inget som hjälpte. Idag fick vi numret till en annan elektriker (den första har skadat ryggen). Han kan förhoppningsvis komma på fredag.

Historien lär fortsätta …

En afrikansk afton

Ikväll hade vi besök. Vi bjöd på afrikansk mat:

Kenyansk kokoskyckling
Spenatsallad med getost från Sydafrika
Lammköttbullar från Algeriet
Fiskgryta i ugn från Ghana
Nordafrikansk korvsallad
Fisk med chili-och kokossås från Tanzania
Majspannkaka från Sudan
Etiopisk sallad på haricot verts och morötter
Couscous med aprikos och russin
Gult ris med jordnötter
Mangosås
Svalkande yoghurt

Brooklyn Bridge och husfix

När vi flyttade in, för 1,5 år sedan, hängde ett stort, fult vitrinskåp på väggen i köket. Varken sambon eller jag gillar vitrinskåp, detta var dessutom extra fult och till råga på allt riskerade man att slå huvudet i det varje gång man reste sig från bordet. Det gick några månader och så en dag rev vi ned det. Kvar på väggen blev enorma hål (vi har väldigt intressanta väggar men det förtjänar ett eget inlägg).

Det gick några månader och så hade vi inflyttningsfest. Hålen var kvar, de hade till och med blivit lite större; vi försökte spackla igen dem med resultatet att spacklet ramlade ut och tog med sig lite mer vägg. En av gästerna, en man av den lite händigare sorten, sa ”skaffa husfix!”. ”Husvadå?” kände vi. Och så gick det ytterligare några månader. 13 månader faktiskt.

Så åkte vi till Umeå. På vår fem-årsdag (som även var ettårsdagen sedan vi förlovade oss på Brooklyn Bridge) plockar Johan fram lite presenter (han fick presenter av mig också förstås, men nu koncentrerar vi oss på de han gav mig). Först får jag en vacker ask med champagnetryffel. Och så en ask med NKs egna praliner. Och ett paket husfix. I och för sig coolt att se det där vi pratat om så länge, och det är jättefin choklad men ändå liksom. Ett paket husfix.

Men så ber han mig öppna paketet. Och i ligger, tillsammans med lite husfixdamm, en bild på Brooklyn Bridge. Presenten är lagning av väggen med hjälp av husfix och en inramad underbar tavla på Brooklyn bridge – platsen vi förlovade oss på ett år tidigare.

Brooklyn Bridge

Checklista inför julen

’ Cirka hälften av alla klappar är klara
’ Julmaten uppstyrd
’ ”Schema” för julafton framtaget
’ Datum för julbak bokat
’ Julkort, papper osv inhandlat

Återstår:
’ Prata med svärmor om när hon ska bo hos oss
’ Leta recept till mjuk pepparkaka (har en ny snögubbe-form som måste användas)
’ Köpa julfrimärken

Status: jag är ovanligt sen med julklapparna, men tidig med resten. Tror detta blir bra.

Angelini: konstigt, men roligt

Ställe: Angelini i Umeå
Kategori: restaurang
Prisklass: mellandyr
http://www.angelini.se/

Sällskapet beställde:
En Big rib eye bbq-plate – 200 gram grillad entrecotê. Till den serveras BBQ-blues sauce, bearnaisesås, vitlökssmör, liten sallad och pommes frites. Dessutom beställdes lökringar. Och en Angelini Burger – 200 g amerikanskt nötkött som mals vid beställning. Serveras med rostat lökbröd, cheddar, sallad, pommes frites och Heinz tillbehörsbricka. Vi beställde också en Strawberry Donut – friterad munk, jordgubbsgelé & mjölkchokladglass.

Utlåtande:
Angelini är ett ”italian american kitchen” i Umeå. Restaurangen hör till ett hotell och det kan nog förklara varför det är lite öde, matsalen är helt enkelt för stor för kvällar, men säkert perfekt för hotellfrukost. När vi beställer varsitt glas champagne blir det lite rörigt, en halvflaska åker fram och servitrisen lyckas smälla korken och hälla champagne på golvet. Men om det har med Angelini eller Umeå att göra låter vi vara osagt. 🙂

Maten då? Det lät roligare i menyn än i verkligheten. Kryddsmöret var mer smör och mindre kryddor. Lökringarnas frityr smakade kinakrog och Heinz tillbehörsbricka var ketchup, senap och mayo i småburkar. Dessutom var pommes fritesen lite råa. Däremot var själva biffen i hamburgaren helt outstanding. Det märktes att den var alldeles nymald.

Desserten var rolig, och god. Munken var väl sådär, men mjölkchokladglassen helt fantastisk.

Inredningen var kul och lite annorlunda. Mycket organge och turkost. Belysningen gick i flera olika färger och golvet lagt i diamantformer.

Angelini

Sammanfattning:
Det var som sagt inte världens mest roliga mat, även när det lät kul på menyn. Men det var ändå gott. Och det var roligt. Dessutom fanns det mycket att välja på. Helt klart värt ett besök.

Betyg:
3
betyg 3

Porto Cervo: fantastiskt, fantastiskt, fantastiskt, men för små portioner

Ställe: Porto Cervo
Kategori: restaurang
Prisklass: mellan/dyr
http://portocervo.se/

Sällskapet beställde:
Petto de Anatra (anka), parmesanrisotto, Selezione di formagi (ostar) och chokladvariation.

Utlåtande:
Lokalen är häftig, ja till och med ganska vacker. Tyvärr är ljudnivån nästan öronbedövande och vi får skrika för att höra varandra. Servitörerna är snyggt klädda (kul med krogar som kör annat än svart och vitt).

Toaletterna är nästan konstverk. Stora ord, men är så innerligt trött på äckliga sunkiga toaletter. På Porto Cervo är det allt annat än äckligt och sunkigt. Ett stort plus för de små frottéhanddukarna!

Servicen är trevlig även om den har lite skiftande tempo. Varmrätten kom otroligt fort medan vi fick vänta en bra stund på desserten. Orimligt länge satt vi också med tomma glas, fast vi beställt nytt (ca 15 minuter).

Alla blir serverade tre olika brödbitar, allt bakat på plats: focaccia, italiensk baguette och knäckebröd. Till detta serverades förstås olivolja. Alla får även en liten gratis smakbit från köket. Ett mycket läskigt koncept, tycker jag, hur vågar man ge bort något som folk kan vara allergiska mot? Och jobbigt för gästen också, allt för ofta är det något man (läs: jag) inte äter. Men detta var urgott! (En liten boll med friterad getost tillsammans med lite aprikosmarmelad).

Precis som allt annat på Cervo; allt var urgott. Risotton var gudomlig. Helt klart den bästa risotto jag smakat, och ändå har jag både en sambo som är fena på risottolagning och har ätit mig igenom ”hela” Milanos risottoutbud. Mamma tyckte hennes anka, med alla tillbehör, var lika gott det. Det var fantastiska ostar, tre stycken med olika ”såser” till alla. Och chokladvariationen var to die for.

Det enda problemet med maten var portionsstorlekarna. Jag uppskattar att det var ca två dl risotto totalt. Det var hela rätten (178 kr). Ankan var också mycket liten (288 kr). Samma sak med desserterna: de tre ostarna var i fingerstorlek (tänk ett pekfinger/ostbit) (128 kr) och chokladvariationen var lika lite det (118 kr).

Sammanfattning:
Underbar mat, faktiskt underbar. Härlig miljö, trevlig personal. Lite minus för ljudnivån. Och så var det då det här med portionsstorlekarna. Är man beredd på det kanske det är värt det, men min sambo skulle tex ha blivit urförbannad och gått därifrån jättearg.

Så betygsättningen är svår. Om portionerna var normala hade det varit en solklar 4,5:a. Frågan är om storleken drar ned det till en 4:a? eller en 3,5:a? Nej, det får bli en 3,5, pga portionsstorleken och ljudnivån.

Betyg:
3,5
betyg 3,5

Musikal, mamma och middag

När jag fyllde år i april fick jag teater, drink och middag av mamma. I lördags var den äntligen dags!
* My Fair Lady på Oscarsteatern – Tommy Körberg, Jan Malmsjö, Helen Sjöholm …
* Drink på Rival – jag älskar verkligen deras ”Limonata Passionata” och vi fick de sista sittplatserna.
* Middag på Porto Cervo – fantastisk mat, fantastisk service, härlig lokal.

En jättebra present!

Tillbaka i verkligheten

När jag och sambon åker iväg på egensemester, vilket vi nästan aldrig gör, vi är ”alltid” med hans eller min familj, hamnar vi som i en liten bubbla. Tid, rum, verkligheten försvinner.

Så när vi nu kommer hem känner jag mig helt lost. Har ingen koll på vad som hänt i omvärlden, har ingen koll på vad som har hänt på jobbet, har ingen koll på mailen, röstbrevlådan. Osv.

Men att vara i sambo-bubblan var trevligt. Och resan var bra. Vi har promenerat, gått på bio, ätit fantastiska middagar (och trista luncher). I måndags lånade vi en bil och utforskade min morfars Umeå. Och i tisdags firade vi femårsdag & ett år som förlovade.

Mitt hjärta är fyllt med kärlek. Sambokärlek. Norrlandskärlek.

Björkarnas stad

Vi är så mycket stockholmare …

Var: hotellrestaurangen Viskningar&Rop
Vad: Frukostbuffé
Vilka: Johan och Josefine, två stockholmare med sex av Stockholms bästa bagerier inom 200 meter från hemmet

Paret kommer in i matsalen, går fram till brödet. Ser fantastiska frallor, flera olika sorters knäckebröd, underbara limpor. Vad de väljer? Köpebröd från Polarbröd.