Konsten att baka mormorbröd

På julen är ”mormorbröd” ett måste. Receptet på dessa siraps- och råglimpor kommer från min mormor, som fått det av sin mormor. Enkelt uttryckt kan man säga att det inte är helt enkelt att uttyda. ”Anis och fänkål 5+5” står det tex. Fram till förra året var det alltid mormor som gjorde mormorbrödet, men mamma och jag tog över stafettpinnen och skulle igår baka brödet för andra året i rad.

Det var som på film. Men inte en skimrande, mysig film i bästa Hollywood-julstämning utan snarare en korkad komedi med Adam Sandler i huvudrollen.

Det började med att mamma glömt köpa mjölk. 7 dl var vad som fanns, så vi fick räkna om receptet efter det. Vi glömde smälta margarinet och när vi sedan lyckas hälla i 1,5 kilo rågsikt istället för 1,5 liter var katastrofen total. Bara att ge sig ut i snöovädret och handla.

Andra gången gick det bättre. Lite i alla fall. Det blev liter istället för kilo av rågsikten. Men vi tog fortfarande 1,5. Trots dubbel sats denna gång.

Nåja, efter mycket kladd och svordomar och rengöring var det dags för bröden att åka in i ugnen!

Mormorbröd

Soffbord på plats

I augusti hittade vi ett soffbord vi ville ha till nya soffan (det gamla blev för stort). Vi väntade tills soffan stod på plats för att vara säkra på att det skulle funka. Vi köpte bordet i september.

Idag kom det. Det har varit en lång väntetid med Ikeas (lutande) fällstol Jeff som tillfälligt soffbord. Sällan har en möbel varit så efterlängtad som vårt bord!

Tack, SL!

Imorse åkte jag hemifrån 7.45. Jag kom fram till jobbet 9.30. 15 minuter bestod av kiropraktorbesök, resten av tiden stod SL för.

Det började med att SL.se sa åt mig att gå av på fel busstation och jag – som inte kan Kungsholmen – var helt lost. Hittade till slut fram til kiropraktorn.

Från kiropraktorn går buss 1 raka vägen till jobbet. Efter ca 15 minuter kom två överfulla bussar som bara körde förbi. Och när jag väl kom på en buss gick den bara till Karlaplan eftersom det var för halt för den att svänga ned till Gärdet.

Så: ned i tunnelbanan. Stopp. Det ropades ut nya besked hela tiden men efter ca 10 minuter kunde jag hoppa på ett tåg.

Detta betalar jag 690 kr i månaden för. Tack, SL!

For Friends: äntligen har jag ett stamställe!

Ställe: For Friends Café
Kategori: kafé/fik
Prisklass: billigt
Webb: har inte hittat någon webbsida, ska fråga nästa gång jag går dit.

Sällskapet beställde:
Eftersom vi bor precis bredvid For Friends är vi där relativt ofta. Vi har ätit varm mat som lasagne, mackor, fikabröd, druckit kaffe, testat paj … Men framförallt For Friends speciella sallader!

Utlåtande:
For Friends är trevligt, har god mat och gott fikabröd, är billigt och ligger centralt. Det finns egentligen bara ett problem; lokalen.

For Friends ligger på Hornsgatan, mellan Bellmansgatan/Maria Magdalena kyrka och Mariatorget och är uppdelat i två våningar. Längst ned finns en bardisk och ett litet bord, samt den stora matdisken. Från gatan ser man tyvärr inte att det finns en övervåning och jag tror att många skräms bort av det, att de tror att det bara är ett take away-ställe. Övervåningen är dock inte särskilt rolig. Det är lite sunkigt och möblerna är i dåligt skick: stolarna är rangliga, borden sneda osv. Det känns väldigt mycket ”fik nära skolan i någon svensk universitetsstad”.

Men resten väger upp. Tony, som både äger, driver och alltid jobbar, är mycket trevlig. Maten är som sagt bra. Och billig. Bäst av allt är salladerna. För 69 kr får du en bas av sallad, gurka och tomat samt pasta eller couscous. Till detta får du välja fem tillbehör. Du får också hembakat (mycket gott) bröd och på lunchen dricka. Tillbehören är bra. Fetaost, oliver, räkor, tonfisk, kyckling, skinka, ost, mozzarella, vinbladsdolmar, morötter, rostbiff, avokado, paprika, ruccola med mera med mera. Du får alltså välja helt fritt, så vill du ha kyckling, rostbiff, räkor, tonfisk och avokado går det bra. Portionerna är stora. 69 kronor!

Dessutom viskade en liten fågel nyss att de snart kommer börja med pizza enligt samma modell; komponera din egen.

Sammanfattning:
For Friends är trevligt, billigt och har god mat. Och är lite studentikost.

Betyg:
3,5
betyg 3,5

Fast i tunnelbanan

Imorse satt jag fast i tunnelbanan i 30 minuter. Tanter-med-klaustrofobi,-besserwissers-som-försöker-bryta-upp-dörrarna-fast-i-tunnelbanan har jag varit. Utan någon information.

Eller ok, lite info fick vi. När vi suttit fast en kvart sa föraren ”ja”. Efter ytterligare några minuter sa han ”dörrfelet är löst nu, så vi borde kunna åka snart. Hjälp är på väg”. Vilket dörrfel? Och om det är löst, varför behöver vi hjälp? Det vet jag inte, för det jag just skrev var all info vi fick. Samtidigt hörde vi att de på perrongen fick massa info i högtalarna, men vi i vagnarna hörde inte vad som sas. Frustrerande!

Till slut fick vi gå genom förarhytten för att komma ut. Alla som hade problem med att gå, hade resväskor osv blev kvar i tåget. Undrar vad som hände med dem?

Saker jag irriterar mig på

Vi pratade om irritationsmoment på jobbet.

Listan kan i och för sig göras lång, men just nu leder:
* Folk som inte kan stava till te. Det heter te. Inte The och definitivt inte Thé.
* Folk som säger godis med ett prefix. Örongodis, ögongodis … Dö!
* Folk som säger/skriver Kramen. Vadå Kramen? Kram eller kramar funkar, men kramen?!

Vad irriterar du dig på?

(Och det är så väntat att någon kommer skriva ”folk som skriver listor över saker hon irriterar sig på”. Den bjuder jag på.)

Älskade katt

Den 2 maj 1993 födde katten Kajsa tre små ungar. En dog snabbt. Man misstänkte inavel och att grannkatten, Elvis, både var Kajsas pappa och far till hennes ungar. Nummer två, Sillen, dog också efter ett tag.

Kvar blev nummer tre. Den enda svarta katten i kullen. Killen. Mamma bestämde att han skulle heta Sebastian. Jag fick panik. Sebastian, liksom! Varpå mamma säger ”jaha, men kom på nåt annat då, nu direkt!”. Det blev Kurris. Och killen var en tjej. Tur att det inte blev Sebastian.

Hon var aldrig en ligga-i-knät-katt. I början låg hon dock i mitt knä. Men på hennes egna knäppa sätt. Varje dag när jag kom hem från skolan tog jag en filt i knät (att dra in klorna var inte Kurris bästa gren). Ovanpå den la jag Kurris. Upp och ned. Enda sättet att få henne att ligga i knät.

Redan tidigt lärde hon sig några ord. Favoriten var ost. Favoritordet alltså, inte favoritgodiset. Det blev nämligen så att ”ost” betydde ”godis”. Don’t ask me why.

Första julen – 1993 – var jag och Kristoffer i Australien. Hemma var mamma och den halvårsgamla katten. En natt vaknar mamma av att Kurris är i sängen (det var inte heller Kurris grej). Uppenbarligen har något hänt och mamma följer efter katten till vardagsrummet. Och där ligger granen i ett hav av vatten, barr och trasiga kulor. Kuris hade lekt lite väl våldsamt …

Samma jul följde Kurris med hem till mormor och morfar på julafton. Morfar var sjuk och kunde inte gå ut och självklart kunde inte Kurris vara ensam hemma på julafton. Mormor som alltid hatat katter, men som snabbt blev Kurris favorit eftersom alltid såg till att mata katten med ren, lamm och älg samtidigt som hon sa ”det är från mormor!”. Men den där första julen: hemma hos mormor sprang hon först in i eldstaden för att sedan – med sina sotiga tassar – springa rakt upp i den rosa soffan. Mormor pratar fortfarande om denna händelse med skräckblandad förtjusning.

Igår fick vi säga adjö till Kurris. Exakt 16 år och 7 månader senare. Det var fullständigt ohyggligt vidrigt. Vi har varit hennes människor i större delen av mitt liv. Ja, Kurris var verkligen inte vår katt, vi var hennes människor.

Hejdå älskade Kurris.

Världens sötaste katt

Fler bilder här

Dålig på att vara sjuk

Idag har jag:

’ jobbat i 3,5 timmar
’ sett 3 filmer
’ haft en rörig mailkonversation om Åkersberga
’ ätit 1 glass
’ läst 4 tidningssajter mycket noga
’ hängt mycket på Facebook, Google Reader och Twitter
’ bloggat
’ skrivit önskelista
’ planerat julklappar

Och ändå är jag så uttråkad att jag blir galen. Jag är inte bra på att vara sjuk, helt enkelt. Imorgon ska jag i alla fall se till så att jag inte går upp 6.30.

Influensa och film

Har hosta, ont i halsen, feber, ont i huvudet, värk i varje del av kroppen och lite jobbigt med andningen. Så influensa har jag. Frågan är bara vilken sort?

Hur som helst; nu har det äntligen mörknat ute och jag drar igång projektorn, rullar ned duken och tittar på film. (Ja, jag hade kunnat dra ned gardinen tidigare men har inte orkat). Det blir ”My Boyfriend’s Back”, en film jag såg säkert 60 gånger för 15 år sedan, men som jag aldrig sett slutet på eftersom vhs-bandet tog slut. Mamma fyndade dvdn på Dischop för 9 kr förra året. Perfekt just nu!