Kategori: Livet

Min första Furlaväska köpte jag till mig själv i 30-årspresent. Nu är jag 31 och inne på väska nummer fyra.

Jag gillar väskor. Genom åren har jag köpt många, men de har alltid varit billiga. Förra året skulle jag flyga hem från Köpenhamn ensam och tittade extra länge i butikerna på Kastrup för att ha något att göra. Då hittade jag det italienska väskmärket Furla. Åkte hem och kollade upp det. Mycket dyrare än de väskor jag brukar köpa, men samtidigt inte sjukt dyra. De säljs inte i Sverige men nätet finns ju!

Den första var brun och kom till mig i juli. Nummer två, en svart följde därpå, i oktober. Trean, en beige i mocka köpte jag i år. Förra helgen var mamma och jag i London. London har en Furlabutik. Ni förstår hur uppspelt jag var? Hade förberett mig noga genom att se ut tre favoriter på nätet. I butiken tittade jag förstås på andra väskor också, men det blev den största nätfavoriten som fick följa med hem. Superkul att få gå omkring i butiken och jättekul att få se hur Furla slår i varor köpta i butik, det skiljer ju förstås en del från hur man får dem hemskickade.

Bäst av allt? Mamma slog till och köpte en Furla hon också!

Jag gillar Elite hotels. Bra rum, bra utcheckningstider på söndagar, bra frukost. En bra hotellkedja helt enkelt. Jag väljer alltid Elite hotell om jag kan och har till och med bott på flera av kedjans hotell i Stockholm, min egen stad, bara för att jag vill.

Måndag till tisdag bodde jag på ett Elitehotell i Malmö. Och vilken extrem besvikelse! Det var precis allt som ett fyrstjärnigt Elithotell inte ska vara. Sunkigt. Smutsigt. Dåligt.

• Lampan i hallen var trasig.
• Det saknades både golv- och taklister på olika platser i rummet (och hur sjukt sunkig ser inte det ut? Som en rivningskåk).
• En del av rummet var gråvit av smuts. Kan inte ha dammats eller dammsugits på månader.
• Det fanns bara el i vissa av el-uttagen.
• Det fanns wifi, men låst. Fick dock en voucher, som visade sig gälla i endast 3 timmar. Det spelade i och för sig mindre roll eftersom rummet hade nästan noll täckning.
• Badrummet kändes oerhört ofräscht.
• Rummet var väldigt varmt och instängt.
• När jag tog en vit handduk från badrummet hittade jag långa kolsvarta hårstrån i den. Jag är blond. Urk.
• Frukosten då? Jag vet inte, jag gick upp så tidigt att jag bara tog en snabb macka. Men efter att ha hämtat juice ur apparaten satt jag fast. Golvet var så kladdigt att jag faktiskt satt fast i golvet.

Sammanfattning? Håll er väldigt långt borta från Elite Hotel Residens i Malmö. Och Elite, skärpning!

Tiden går, och Granding försummas numer pga den här lilla älsklingen.

Så vad har hänt?
Jag har fyllt år. Tillbringade den helgen på landet, både med födelsedagsfirande, Valborgsfirande och städande. Och grillning! Konstigt att det är så gott.

Jag har jobbat som ett litet svin, rent ut sagt. (Igår 16 timmar, idag drygt 11 och däremellan två timmars sömn.)

Jag har varit i Malmö. Hållit två föreläsningar och ätit middag med äldsta kompisen. Känt hotellsängen hoppa högt av explosion. Åkt flyg och tåg.

Jag har varit i London. Mamma och jag. Turistat i Brighton, sett musikal och shoppat Furlaväska.

Jag har planerat in fler resor och mer jobb. Eller vad sägs om att åka ett tåg som går 6.00, vara på workshop i Göteborg från 9-16 och sen åka tåg och buss till Norrköping för en konferens? Känns lätt jobbigt, men samtidigt vill jag ju åka på både workshopen och konferensen, så så får det bli.

Jag har bokat in en dag för att köpa säng till mormor, en dag för att montera säng till mormor och en kväll för att ta emot fåtöljen till landet. Mycket möbler blir det.

Jag ser väldigt mycket fram emot kristihimmelsfärdshelgen.

När Diana dog 1997 slog jag fast att bilderna på Dianas bilkrasch inte skulle publiceras på länge. Motiveringen var att tidningarna inte skulle ”våga” publicera nu, eftersom den älskade ex-prinsessan dog när hon jagades av tidningsfotografer. Samtidigt sa jag att jag trodde att de skulle publiceras, men om många år. Nu, nästan 14 år senare, publiceras bilderna och jag kan konstatera att det var rätt bra analyserat av en 17-åring.

För en månad sedan satt jag på Jema-El-Fnaa i Marrakech. Idag
smäller det bomber på samma plats.

Enligt DN säger en sjukhuschef att minst 18 personer dödats, mestadels turister, samt att mellan 60 och 80 personer skadats. Både SvD och Aftonbladet rapporterar att det aktuella kaféet heter Argana. Jag känner inte igen namnet (även om vi testade både Arganolja och Argantvål) men på bilder från explosionen ser det ut som ett ställe vi besökte. Usch!

Som vuxen träffar man inte så ofta personer som blir nya vänner. Ibland har man förstås en sådan tur, och på senare år har jag haft just det. 2008 träffade jag J, 2010 lärde jag känna både G och M. Nu under 2011 tror jag att jag kan ha lärt känna ytterligare en, S.

Som M sa ”ibland träffar man personer som det bara känns helt rätt med”. Det är ju sjukt fantastiskt.

Det har varit en påsk med ett verkligt fint väder i Stockholm. Vi har haft det ganska lugnt. Svärmor har varit på besök och sambon har kommit in i sin gräsliga allergiperiod.

Lite bilder:
Påskpromenad och allmänna påskbilder.

Jag har jobbat med ”mobilt för media” sedan 2002. Mobilt har levt, och lever fortfarande, lite på undantag i mediebranschen. Av storsatsningar blir det halvmessyrer och av planer på hela mobilavdelningar blir det en person. Samtidigt som man kastar ut många miljoner på projekt som läggs ned efter någon eller några månader låter man mobilt tuffa på.

Detta har förstås varit frustrerande ibland men något jag är van vid och ett sätt jag är van vid att arbeta på. Att slåss för mitt arbete och min produkt är helt enkelt något jag gjort i många år.

Efter två, snart tre månader som konsult inser jag att det är den största förändringen. Folk betalar dyrt för min tid och vill också implementera och ta del av det jag har att förmedla. Jag jobbar inte på undantag längre.

Självklart hoppas jag, som ”mobilperson”, att mediebranschen verkligen tar ett grepp om mobilt, men jag har trivts med att fightas. Även om jag måste säga att det är ganska vilsamt att inte behövs slåss för tillfället.

Igår kväll låg jag i badet och ville se på tv via min dator. För att slippa ha en dator precis vid vattnet stod den på toalocket och jag styrde datorn med en Iphoneapp. Trodde jag. För plötsligt fick jag ett sms från sambon i Filmrummet: ”Du styr min film!”. Iphonen hade kopplat upp sig mot mediedatorn en våning ned istället för min dator i badrummet …

På min andra blogg I min bokhylla, pågår just nu en tävling. Gå in och ha chans att vinna en bok av Anne Holt!

Idag har jag trötta fötter! Det blev nämligen en kulturrik – och fottröttande – dag igår.

Först var sambon, mamma och jag på Vasamuseet. Ingen av oss hade varit där sedan i början av 1990-talet så det var verkligen dags.

Efter en timmes fotvila hemma var det dags att ge sig ut igen. Det var ju Kulturnatt Stockholm! Det fanns verkligen hur mycket spännande som helst på programmet, men vi siktade in oss på tre saker.
Nobelmuseum med tema rymden, Stadshuset som höll öppet och Tekniska museet som även de hade tema rymden.

Vi började med att ta oss till Nobelmuseum. Planen var framförallt att lyssna på Rymden i god form – Staffan Bengtsson berättar om rymden och formgivningen. Men eftersom programmet även innefattade Stormtroopers, Klingondrinkar, museibutik med SF-bokhandeln som tillfällig gäst och rymdmusik var vi på plats en timme i förväg. Det var lite för tidigt. SF-bokhandeln hade bara med sig böcker och museet är ganska litet, så den utställning som fanns gick vi igenom på en kvart. Resten av tiden ägnade vi åt att titta på Stormtroopers och dricka Vargtass gjort på Klingonvodka. Själva föredraget var tyvärr inte särskilt bra. Mycket ostrukturerat och tyvärr innehöll det en del faktafel. Men kul ändå, eftersom föredraget kombinerade fem av sambons åtta stora passioner, nämligen formgivning, rymden, Arthur C Clarke, Stanley Kubrik och 2001: Ett rymdäventyr. (De andra? Zombies, rolig öl och film)

Nu var det dags för Stadshuset. Stadshuset brukar vara rätt stängt, men under kulturnatten hade man öppnat upp och lät stockholmarna vandra runt på egen hand. Hur kul som helst! Att Blå hallen är vacker ser man ju på tv varje år i och med Nobelfesten, men det var kul att se det i verkligheten. Väldigt vackert! Just ikväll fanns här även en liten restaurang med saker som soppa och cheesecake och öl, vin och bubbel. En gång i timmen gavs en orgelkonsert.

Gyllene salen har man ju hört talas om, tror det är där dansen hålls på Nobelfesten? Hur som helst: jag hade inte insett hur otroligt vacker och magnifik denna sal är. Hela rummet, som förstås har en otrolig takhöjd, är täckt av mosaik. Miljoner mosaikbitar formar vackra väggar. Framförallt i guld förstås. Tio kilo bladguld täcker väggarna. Sjukt mycket alltså.

Vi vandrade runt i de andra rummen också förstås. I Rådsalen till exempel:

21.15 lyssnade vi på orgelkonsert i Blå hallen, samtidigt som vi drack varsit glass bubbel och åt Stadshuschoklad. Vilken upplevelse! Här hittar ni två videoklipp från konserten: Klipp 1 och Klipp 2. Bilder från Vasamuseet finns här och bilder från hela Kulturnatten här.

Tyvärr blev det inget Tekniska museet för oss, vi var trötta och eftersom vi inte ätit middag än, hungriga. Så efter Stadshuset tog Kulturnatten slut för oss. Det fanns hur många programpunkter som helst vi hade velat besöka, och jag ser redan fram emot Kulturnatt Stockholm 2012!

Följde med sambon in på John Pelle sport igår, han skulle ha sneakers. precis när vi skulle gå ut såg jag en Merrellhylla. Jag kan aldrig motstå Merrell, så nu har mina bruna, mina svarta och mina grå Merrells utökats med ett par rosa. Så kan det gå.

Meteorologerna kan prata om genomsnittlig grundtemperatur, kvällstidningarna kan be läsarna skicka in vårteckensbilder och klädbutikerna kan börja promota sommarkläder. Men här på Granding blir det vår när jag ändrar till blombilden i sidhuvudet. Välkommen våren!

I år tänkte vi ha en ”vuxensemester”. Jag är ledig fyra (!) veckor i rad och vi tänkte tillbringa den mesta tiden på landet. Får se om vi lyckas med det, men nu har vi i alla fall köpt en skön fåtölj att sitta i.

 

Jag har sett väldigt många flygplatser runt om i världen. Fått pengar och saker stulna ur incheckat bagage i Sydafrika, men annars har det gått bra. Som så många andra brukar jag reflektera över hur flygplatser i betydligt mindre utvecklade länder än Sverige är så effektiva. När vi kom hem ikväll slog Arlanda rekord i osmidighet.

• Passkontrollen tog 15 minuter.
• Det var totalt kaos vid det alldeles underdimensionerade bagagebandet, och som vanligt i Stockholm får man vänta länge innan väskorna kommer.
• Flygbussarna hade slutat gå.
• Inte en enda taxi trots 200 personer i kö.
• Rush mot sista tåget och då fungerade förstås inte rulltrapporna.

Resten var inte Arlandas fel, men det gjorde inte vårt möte med hemstaden bättre:

• Arlanda Express var försenat.
• Pga allmänt kaos och sen timme ställde folk sina väskor hur som helst på tåget, vilket resulterade i att man inte kom av när vi var framme och folk blev sjukt irriterade (och ställde sig i vägen så att man ännu mindre kom av).
• Det fanns exakt noll taxis vid Arlanda Express inne i stan. Men då var vi tillbaka på mina turfs så jag ringde helt enkelt till Taxi Stockholm och beställde en bil. 30 sekunder senare gick vi förbi kön, hoppade in och slapp dessutom betala den extra dyra framkörningsavgift som läggs på vid just centralen. Ha!