Jag är gräsänka i några dagar när Johan hälsar på sin mamma i Oskarshamn. Hatar varje sekund. Vilket Johan vet.
Idag när jag kom hem upptäckte jag post-its fastsatta lite överallt. Ett ”jag älskar dig” på huvudkudden, ett ”hej” i badrummet, ett ”ska du läsa bloggar?” i laptopen. Inne i smörpaketet finns ett ”ät ordentligt!”.
Det går ju inte upp mot en äkta sambo, men det hjälper!
I Zagreb nu. Utanfor vart Sheraton star ett gang balkanman med pistoler innanfor kavajerna. Spannande. Annars ar det varmt. Soligt. Piran i Slovenien var fantastiskt, och Zagreb verkar inte bli en besvikelse. Pa onsdag borjar hemresan och pa fredag korsar vi ater Sveriges grans – 24 dagar senare.
Bilder finns som vanligt pa Flickr.
Vi lämnade Praiano i lördags och kom, efter stopp i Florens och Cervo, till Nice i söndags. Bor på Promenaden och har det kort sagt jättebra: sol, Monaco, fransk nationaldag, Cannes, hav.
På lördag åker vi mot Piran i Slovenien. Sen Zagreb i Kroatien och så hem via Regensburg och Rostock.
Stranden i 4,5 timmar + solsalva 20 + Josefine = aj.
Ikväll stannar vi inne. CNN visar Michael Jackson the Memorial från Staples Center i Los Angels. Johan (och jag) förbereder en fantastisk italiensk middag medan pappa och Kristoffer slår sig ned framför tvn.
Så blir det vin, öl, prosecco och mat i soffan. Vi sitter klistrade. Och jag – som numer är så blödig – får tårar i ögonen av både Brooke Shields tårar och Yshers låtval.
Tur att grannkattens ständiga försök att smita in tar ned oss på jorden igen.
Några kilometer från Praiano ligger Grotto della Smeraldo – Smaragdgrottan. Några fiskare hittade den undanskymda grottan 1932 och idag är det ett turistmål. Lite mirakel har de förstås hittat; nedsänkt i det kristallklara smaragdgröna vattnet fanns en hel Jesusfamilj: it’s a miracle, just for you, give me tip” ropade båtföraren gång på gång. I övrigt var guidningen usel och priset dyrt. Men grottan i sig fantastisk.
Sista etappen gick också bra. Och affärsmotorvägshotellet i Scandici utanför Florens var ok. Och nu är vi alltså framme.
Casa Ninetta, Piazza Moresso 19, Praiano Alto, Praiano, Amalfi, Campania, Italien, där är vi alltså bosatta i en vecka framöver. Huset är fint beläget på klipporna ca 300 m över havet med två balkonger, en trädgård och en takterrass. Och total myrinvasion i köket (vilket vi var förvarnade om).
Vi skrattar gott åt att humanisten Kristoffer sover i ett rum fullt med änglar, Mariastatyer och religiösa bilder (Johan och jag kom undan med bilar och snäckor). För religiöst är det. Just nu firas Praianos helgon, St Luca di Evangelista. Igår gick en stor procession genom byn och förbi vår ytterdörr just när vi råkade titta ut. Barnkör, blåsorkester, militärer, borgmästaren, präster och en hel staty av St Luca. Kvällen avslutades med storslaget fyrverkeri. Ikväll är det byfest med sång, dans och sprit.
Varmt är det, och ohyggligt fuktigt. Ohyggligt. Kan inte komma ihåg att jag någonsin upplevt något så fuktigt, ens i regnskogen.
Nu är klockan över tio på kvällen och vi sitter på takterrassen med varsitt glas vin. Skål och godnatt!
Semestern har börjat! Och börjat intensivt. I onsdags morse ringde alarmet klockan 4.30 och 6.00 var människor och bagage inpackat och vi började köra. Målet för dagen var Rostock i Tyskland: 86,1 mil, steakhaus, weißbier, Radissonhotell.
Dag två blev seg. Något färre mil, 80,1, men ideliga vägarbeten, och en del regn, längs hela vår strecka (Rostock – München) gjorde att det tog lång tid. Till slut var vi i alla framme i München-Unterhaching och vårt Holiday Inn där vi fick etagerum vilket låter roligare än det var.
Nu är vi inne på dag tre och det är München – Florens (63,5 mil) som gäller och vi kör genom Brennerpasset. Ikväll ska vi bo på något så spännande som ett affärs-motorvägshotell, vad det nu kan vara.
Eftersom vi åker helt utan datorer har jag svårt att få in bilder här, men som vanligt: klicka på bilderna till höger så kommer ni till en samlingssida för alla mina bilder.
Höll på att få en hjärtattack av rädsla när väckarklockan ringde. Försökte gå rakt genom en SL-spärr. Glömde passerkortet hemma. Har migrän, är superhungrig (vilket gör att jag inte kan ta migränmedicin, en av biverkningarna är att jag får svårt att svälja) och håller på att somna på kontrsstolen.
Dags för semester kanske?
Jag har handlat från Fluffbabes en gång. Visst har de en del roliga prylar, men det alldeles för jobbiga och sliskiga tilltalet har gjort att jag inte vill återvända.
Mailade till Fluffbabes och bad dem ta bort mig från sin mail- och sms-lista. Sms och mail fortsatte välla in. Jag mailade igen. Fler sms, fler mail. Då mailade jag och bad dem radera mig ur sitt kundregister, avsluta kontot. Fick personligt svar om att jag var borttagen. Mailen lugnade ner sig men smsen fortsatte.
Efter några månader mailade jag dem igen: sluta skicka sms till mig! Fick svar ”ojdå, vi förstår inte hur du fortfarande kan få sms”. Nej, säkert förstår ni inte …
Smsen upphörde, men istället började mailen komma igen, oftare än tidigare. Den senaste tiden har jag mailat dem efter varje mail de skickat till mig. Inga svar, och fler nyhetsbrev. Idag har jag gjort ett nytt försök. Tror ni att det kommer hjälpa?
När jag växte upp var Michael Jackson ständigt närvarande. Jag var inget fan, men min bror var. Det spelades alltid MJ-musik och på väggarna hängde affischer.
En sån här dag kommer förstås minnena tillbaka:
1995 var jag i England på språkresa i och när vi tillbringade en dag i London var det jakt på nya cdn HIStory som gällde. Förstås jättekul att komma hem med den till brorsan (på den tiden släpptes skivorna på olika datum i olika länder). Och på Themsen flöt en jättestaty av sångaren.
Jag har bara varit på en konsert, Ullevi 1997. Vilken upplevelse! X2000 var fyllt av människor som skulle till konserten och överallt satt folk och läste kvällstidningarnas MJ-bilagor. Hela Göteborg sjöd. Och Michael underhöll, förstås.
Låten You Rock My World släpptes 2001 på skivan Invincible. I Sverige gjorde radiostationen NRJ en grej på det och spelade låten varje kvart den dagen. Kommer ihåg att vi åkte fram och tillbaka till Ikea den dagen, men Michael på bilradion.
Idag har man hört meningar som ”Michael Jackson var vår tids Elvis”. Och visst är det så. Vi är många ”icke-fans” som är sorgsna och chockade idag. För hur konstig han än var privat, hur dåligt han mådde, så var han ett musikaliskt geni.
Jag har två favoriter: Man in the Mirror & I Just Can´t Stop Loving You. Varsågoda!
22.00 läser jag om Farrah Fawcetts död och tankarna går till Patrick Swazey och Michael Jackson. 23.45 får jag sms om att Michael Jackson dött. Usch!
Ett – mycket tragiskt – liv är tillända. Jag är glad att jag hann se en konsert med honom. RIP Michael Jackson.
Den 16 september 2002 började jag på ett nytt jobb. Det var hemligt som sjutton och jag var bara projektanställd. Projektet lanserades den 21 oktober 2002 i namnet Stockholm City. Nu är det slut. Eller ok, helt slut är det väl inte, men en era är definitivt över.
Jag kan ärligt säga att vi hade väldigt, väldigt kul. Speciellt i början. Alla byggde vi upp något som vi trodde på. Vi både skrattade (varje dag) och grät (Irakkriget, Anna Lindh …) på jobbet. Det regnade svart vatten från taket på lanseringsfesten. Vi hängde på ”Flugan B” på fredagarna. En gång i början hade vi till och med en privat företagsfest (alltså vi betalade privat för att bjuda alla på jobbet på fest) för att alla trivdes så bra ihop. Jag har åkt skidor till och på jobbet. Jag har hela fotoalbum fyllda av fantastiska minnen.
Jag har träffat vänner för livet. Och haft den bästa chefen jag tror man kan ha.
Jag har förstås massa åsikter, som jag inte ventilerar här. Idag nöjer jag mig med att vara nostalgisk. Imorgon är sista dagen City produceras i sina gamla lokaler, av det gamla gänget. Som Pontus skrev på Facebook idag: We built this City on rock’n’roll.
Dagens fundering: varför är Sennheisers iPhonehedaset konstruerat så att man ska ha mobilen på vänster sida av kroppen?
Majoriteten av alla kvinnor bär väskan på höger axel. Men antar att Sennheiser tror att majoriteten av alla kostymmän har mobilen i vänster bröstficka? Trist tycker jag, som får gå med en sladd tvärsöver bröstkorgen.
Den 1 juli åker vi! Kommer tillbaka den 24 juli och har då besökt Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, Monaco, Slovenien och Kroatien.
Tänker njuta varje sekund efter denna mycket intensiva vår.