Författare: Josefine

Zorbas By the Way: grekisk restaurang med spansk flagga, pizza och mexikansk åsna

Ställe: Zornas By the Way
Kategori: restaurang
Prisklass: mellan
http://www.zorbas.se/

Sällskapet beställde: Tzatziki och Feta till förrätt, Souvlaki och Pikilia (grilltallrik) till varmrätt.

Utlåtande:
Oj, så märkligt ställe! ”Zorbas” står det på skylten, ”grekisk restaurang”. Men det står även ”spansk tapasbar” och det serveras italienska vedugnspizzor. I trädgården står en åsna med sombrero (mexikansk?), grekiska statyer och massor av svenska flaggor. Lokalen var klart grekiskt inspirerad och det spelades grekisk musik i högtalarna.

Menyn innehåller pizza, grekiska rätter, ”svenska rätter” (pepparstek osv) samt sallader. Ingen spansk tapas så långt ögat når. Definitivt inget mexikanskt. Förrätterna var exakt det som stod i menyn: Tzatziki var en skål tzatziki och Feta var en hel fabriksfyrkantig fetaost, vilket kändes oerhört märkligt. Men förvisso gott.

När varmrätterna kom in tappade vi andan. Så stora! Så röriga. Så mycket.

Zorbas By the Way i Älmsta

Maten var god, men med så mycket på tallriken blir jag mätt innan jag ens börjat äta. Och riven ost (pulveriserad i storpack) på ugnsstekt potatis? Det var faktiskt direkt äckligt. Å andra sidan kändes det lyxigt med så många tillbehör. Jag vet alltså inte vad jag tycker om Zorbas. Förutom att de behöver renodla.

Sammanfattning:
Maten var ju god, men stället är helt galet. Det får bli en tvåa i betyg, mest för att jag är så förvirrad och det är enklast.

Betyg:
2
betyg 2

Zorbas

Skolkade du?

Appopå gårdagens nyhet om att Björklund vill införa skolk i betygen började vi diskutera vårt eget skolkande hemma.

Sambon berättade att ”klart man stannade hemma någon dag fast man inte var sjuk. Men jag hängde aldrig med kompisar istället för att gå till skolan, och jag anmälde mig alltid som sjuk”. Våra erfarenheter visade sig vara vitt skilda, vilket ledde oss in på skolsystemet. För det första tror jag aldrig att jag har sjukanmält mig till skolan. Den rutinen fanns inte alls. Trots det har jag aldrig blivit anklagad för skolk. Kanske för att jag är/var en ”duktig flicka”?

Mitt skolk kom de tre sista månaderna, sista året på gymnasiet. Skoltrött? Inte alls. Men vi fick sätta i system att välja bort vissa lektioner för att klara våra läxor. Vi kunde ha religiontenta på onsdagmorgon, historietenta på onsdag eftermiddag och stor presentation (skriftlig och muntlig) torsdag morgon. Samt vanliga läxor ovanpå det. Snabbt insåg vi att betyget hängde mer på tentor, prov och presentationer än på närvaron de sista månaderna. Valet att skolka var alltså mycket enkelt.

När jag såhär elva år senare tänker tillbaka, minns jag tiden med fasa. Vi var övertygade om att gymnasiebetyget betydde allt och de sista sex veckorna sov vi fyra, fem timmar per natt för att hinna med (nej, det var inte studentskivorna vi skulle hinna med). Direkt efter studenten åkte mamma och jag på en All Inclusive till Dominikanska Republiken. Inte alls vår stil, vare sig charter, palmer eller all inclusive, och ändå minns jag den semestern som oerhört bra. Nu förstår jag varför.

Skolkade du i skolan? Varför? Och mum-in-law, vad säger du som lärare om skolk, och om situationen som gjorde att jag skolkade?

Fredag = semester

På fredag startar vår tredje semesterperiod för denna sommar. Veckan kommer innehålla Göteborg, Stockholm, Kristianstad och Köpenhamn. Fasters landställe och två bra hotell. Svärmor på besök hos oss samt visandes oss sitt barndoms Kristianstad. I Göteborg ska jag gå kurs i smyckestillverkning av silvertråd, i Köpenhamn ska vi gå på Tivoli och i Stockholm ska vi på Leonard Cohen i Globen.

Längtar!

Bröllop på landet

Igår åkte vi till Dalarö, men inte för en helg på landet utan för ett bröllop. Lite skumt att få vägbeskriving till toaletten i sitt eget hus :), men det var en fin vigsel, härlig båttur, god mat, bra tal, vacker omgivning och stor tur med vädret.

Grattis Alex & Jennie!

Bröllopsvalsen

Därför köar jag i regnet för en telefon

Igår släpptes Iphone 4 i Sverige. Några butiker i storstäderna hade öppet från midnatt, andra hade säljstart tio i morse.

19.00 igår kväll parkerade Johan och jag oss utanför Telenors butik på Hamngatan i Stockholm. Vi valde Hamngatan trots att det var tre personer före oss i kön mot noll på Drottninggatan eftersom Hamngatan har både lampor och tak.

Men varför köade vi?
Varken Johan eller jag är Applefanatiker (Apple Fanboys). Just nu använder jag bara Apple, men det är av praktiska skäl; det är de som passar mig bäst just nu. Rent känslomässigt älskade jag min rosa Sony Vaio mycket mer än min MacBook.

Jag köade av två anledningar.

  • Dels så ville jag ha den nya Iphonen. Ja, det är kul med en ny telefon, men jag skaffar inte alla nya telefoner. Det som avgjorde det hela var att jag installerade OS4 på min Iphone 3G i maj. Dumt. Väldigt dumt. Sedan dess har jag knappt kunnat använda telefonen. Jag var alltså i desperat behov av en ny mobil, och eftersom jag visste att Iphone 4 skulle komma i juli ville jag inte köpa en gammal Iphone i maj. Och för att svara på frågan ”men varför köa, varför kunde du inte vänta en dag och köpa den på vanligt sätt?”. För att man inte vet hur många Iphones som kom till Sverige. Det råder en stor brist på Iphone 4 och Ipad runt om i världen och jag klarar inte en vecka till med min gamla trasiga.
  • Det är kul. Man lär sig mycket i en kö, vilken ”fankö” som helst. Jag gjorde flera iakttagelser som kommer hjälpa mig i mitt jobb. Och vi träffade kul folk, alla tre före oss i kön var jättetrevliga.

Jag är nöjd med att jag köade, men jag är också nöjd med tiden: 19-00. Den första i kön hade suttit sedan 13.00, nummer två sedan 16.00 och nummer tre sedan 18.00. Bakom oss fylldes kön sakta på och vid midnatt var det nog ett hundratal som köade; tjejer, killar, nördar, kostymfolk, kompisgäng, familjer med barn.

Vi hade stolar, dricka, tilltugg, fleecefiltar och regnstövlar, tak över huvudet, lampor och trevligt sällskap. Det var faktiskt kul.

www.flickr.com

När sambon förstår

Igår köpte jag en dyr handväska på nätet. När jag fick leveransbesked skickade jag ett sms till Johan: ”Dear Josefine, your bag from Furla has now been shipped”. Som svar får jag ett glädjetjut (i smsform). Det älskar jag. Han fattar inte produkten, men han fattar känslan (precis som när jag följer med honom till avlägsna platser för att köpa kamerautrustning).

Definitivt ett kärleksbevis!

47 dagar senare

Nu har det gått 47 dagar sedan jag fick min Ipad 3G. Ingenting har blivit som jag trodde.

Jag trodde jag skulle ha med mig Ipaden hela tiden. Det har jag inte, den är alldeles för tung för det.

Jag trodde att jag aldrig skulle lyssna på något genom den, nu lyssnar jag på sommarens alla sommarpratare i Ipaden.

Jag trodde jag skulle hitta massa nya funktioner som jag hittills saknat i mitt liv. Istället använder jag den för samma saker jag tidigare använde min laptop till: Facebook, Twitter, läser bloggar, skriver blogg, läser nyheter, surfar, e-shoppar, kollar recept, sysslar med kalendern och spelar spel.

Jag brukar inte ha med mig datorn på resor, om det inte är rena arbetsresor. Så med viss tvekan tog jag med mig Ipaden på sommarens första resa. Vi använde den hela tiden. Så självklart tog jag med mig den på sommarens andra resa. Vi använde den nästan inte alls. Vet inte alls hur jag ska göra på de tre återstående resorna i sommar.

Sämst
Att det saknar Flash/att så många sajter är byggda i Flash (välj vinkel själv). Att den är så tung.

Bäst
Att det mesta är så snyggt och så enkelt. Att batteritiden är så lång.

Sammanfattning: jag älskar min Ipad. Men jag använder den inte som jag trodde.

42 grader i skuggan

Hemma från Italien och jobbar igen. Den här gången är det jobb i tre veckor som gäller innan nästa semester, och då ska mycket klämmas in samtidigt (Göteborg, Stockholmssemester, Skåne och Köpenhamn).

42 grader i skuggan. Ja, vi hade mellan 38 och 42 grader under veckan i Italien. En del utflykter fick ställas in (vem orkar kolla utgrävningar i Syrakusa eller vandra i nästan-miljonstaden Palermo i det vädret?) men vi tittade i vår by Giardini-Naxos, tog bussen några kilometer upp till bergsbyn Taormina och bilen till Europas högsta aktiva vulkan Etna. Annars blev det mycket bad i havet och i poolen (som ståtade med 30 grader i vattnet!). Pasta, antipasti, limonata, insalata mista och husets vin på karaff. Och för en gångs skull var hotellet lika bra som på bilderna på sajten.

En härlig semester! Bilderna finns här.

Hållans kyrkogård värderar och raderar människors liv

”Det fattas gravrättsägare för nästan 40 gravar på Hållans kyrkogård i Funäsdalen. Om inte anhöriga hör av sig utslocknar gravrätten och då försvinner gravstenarna till hösten.” (Länstidningen) Detta upptäckte vi när vi besökte kyrkogården för att lägga blommor på en grav. För mig låter det helt orimligt. Jag förstår att det är tillåtet, men varför ta bort gravar/gravstenar? Måste man se till att ha släktingar i oändliga generationer för att få vara säker på att man får ha sin gravsten kvar? Dessutom är en av gravarna som riskeras att ta bort märkt som anonym, hur ska hans släktingar kunna slå larm? Idioti!

Länstidningen har intervjuat mig och skrivit mer om det här: Hållans kyrkogård tar bort anonyma gravar.