Tänkte att jag skulle ta upp TisdagsTema igen. Slutade för att jag tyckte att WordPress, som Granding.se använder som teknisk plattform, gjorde bildhanteringen sämre. Nu har det blivit bättre/jag har vant mig.
Så: att stå och vänta på en tunnelbana när man är trött på morgonen får tiden att gå långsamt.
Förresten, vi har köpt en ny matta!
Vi har, sedan vi flyttade in för två år sedan, letat efter den perfekta mattan. Vi köpte en matta på Ikea för cirka ett år sedan, men ingen av oss gillade den egentligen. När vi sedan gjorde golven mörka passade den gråa mattan ännu sämre.
Istället tänkte vi oss en Kelim-matta. Jag fick ett presentkort på mattaffären Tusen och en natt på Hornsgatan i födelsedagspresent. I lördags var vi av en slump inne i butiken. Och hittade den perfekta mattan. En Kelimmata på ullvarp från Afghanistan. Så snygg!
Att vi, med presentkort, bra rabatt och Blocketförsälning av den förra mattan fick denna för 2 250 kr känns fantastiskt.
Jag gillar inte nyårslöften. Tycker mest att det är ett tillfälle för viljelösa människor att lova saker de ändå inte kommer hålla. Lite patetiskt sådär. Trots det gav jag ett nyårslöfte nu senast. Att jag bara skulle ha saker inplanerade två av fem veckodagskvälalr per vecka. Hur tror ni det gick?
Vecka 1 var jag i Guadelopupe, så det räknas inte
Vecka 2: 4 kvällar upptagna
Vecka 3: 3 kvällar upptagna
Vecka 4: 4 kvällar upptagna
Vecka 5: 4 kvällar upptagna
Vecka 6: 5 kvällar upptagna
Vecka 7: 2 kvällar upptagna
Vecka 8: 3 kvällar upptagna
Vecka 9: 5 kvällar upptagna
Vecka 10: 5 kvällar upptagna
Vecka 11: 2 kvällar upptagna (onsdag, torsdag, fredag avbokade jag saker pga tandutdragningen)
Vecka 12: 5 kvällar upptagna
Jag har inte räknat med kvällar då bara Johan och jag gjort saker, typ firat hans födelsedag med restaurangmiddag osv. Inte så bra statistik so far alltså …
Ställe: Latte House
Kategori: kafé
Prisklass: normalt
http://www.lattehouse.eu/
Sällskapet beställde: Räksallad, grekisk sallad, ost- och skinksallad.
Utlåtande:
Latte House misslyckades med nästan precis allt under vårt besök. I början tyckte vi nästan att det var lite sött, hur dåliga kan man vara, liksom? Men ju fler fel som begicks, ju sämre humör blev vi på. Ska se om jag kommer ihåg alla fel …
Vi beställde en grekisk sallad, en räksallad och en ost- och skinksallad. Menyn, som satt på stora skyltar på väggen, listade alla ingredienser i rätterna. Typ: Grekisk sallad: isbergssallad, gurka, tomat, fetaost, rödlök och oliver. Jättebra att alla ingredienser står! Då kunde jag beställa en grekisk sallad utan lök och mamma få sin räksallad utan majs. På läskkylen stod det 25 kr på dörren för 33-centilitersflaskorna och 25 kr på dörren för 50-centilitersflaskorna. Jag beställde en Coca Cola Zero och fick förstås den lilla varianten. Nu ville jag bara ha 33 centiliter så sa inte till, men riktigt fult att ge kunden den lilla när den stora kostar lika mycket (och konstig prissättning!).
Vi satte oss ned och väntade. Efter ett tag ropade de och undrade vad vi ville ha för dressing. Grekisk = ingen, räk = olja/vinäger och ost- och skinka = curry svarade vi. Nej, olja/vinäger hade de inte, fast det stod på menyn. Men vi har en jättegod som heter Rhode ISland (alltså uttalat på svenska). Servitrisen trodde de uppfunnit den själva … Och curry fanns inte, men mangocurry fanns. Nej, inte enligt menyn påpekade vi. Aha, ok, curry hade de. Vi väntade lite till och sen ropade de igen: vad vill ni ha för dressingar? Äh, vi sa ju just det? Det verkade hon inte ha något minne av. Så samma procedur igen. Med svaret ”man kan bara få dressing på sallad, inte macka”. Så bra, eftersom vi beställt sallader och inga mackor …
Och så väntade vi igen. Till slut kom den grekiska salladen. Den fullkomligt badade i vatten. Och hade en extra ingrediens: groddar (urk!). Några minuters väntan. Så kom räksallade. Full med pasta. Eftersom mamma hatar psatasallad sa hon till. Och fick ett mycket surt svar att, ”ja, det är pastasallad”. Jag har inte beställt pastasallad, jag vill inte ha pasta. ”Alla våra sallader är pastasallad”. Mamma pekar på min tallrik, som ju inte har pasta. ”Ja, alla utom den grekiska”. Jaha, ok, hur ska vi veta det? Servitrisens ”så är det” gav vi inte mycket för. Ingenstans stod det något om pasta. Surt tog servitrisen bort mammas tallrik. Och så kom Johan sallad. Fullkomligt dyngsur den också. Efter några minuter var det dags för andra försöket med räksalladen. Nu utan pasta men full av majs. Och jätteblöt. Förstås.
Tyvärr var inte lokalen bättre än maten. Illgul med illröda inslag. Kul med färg, men ofta tar man en fika eller lunch för att få en paus. Här fick man mest migrän.
Sammanfattning:
Uruselt. Rakt av uruselt.
Betyg:
Överkorsad tass
Drog ut en visdomstand i onsdags. Det mesta gick fel. Vilket i och för sig var väntat eftersom jag har världens lägsta smärttröskel, en (ofarlig) blodsjukdom och ett hatfyllt förhållande till tandläkare. Ska inte ta de jobbiga detaljerna här. Bilderna nedan säger det mesta.
Vet inte hur det gick till, men tyvärr tog jag väldigt få bilder i London. Men här är de i ala fall! London mars 2010
Nu drar vi till London. Tillbaka söndag kväll.
Den 2 februari tog jag den första bilden. Det är en isvarg som stått utanför TV4. Idag ser isvargen ut som på bild nummer två. Våren är på väg!
Igår publicerades ett blogginlägg som fick mycket uppmärksamhet. Inlägget handlar om en man som vuxit upp med en dominant mamma. Efter att ha blivit tipsad om inlägget från flera olika håll läste jag det. Modigt, naket, tragiskt och smärtsamt. Men så läser jag kommentarerna. Där har mannens tvillingsyster kommenterat. Och plötsligt blev allt så mycket mer intressant. Läs inlägget. Men se till att läsa systerns kommentar också.
Min bror säljer sin soffa. Intresserad?
Ställe: El Diablo
Kategori: restaurang
Prisklass: mellan/dyr
http://www.el-diablo.se/
Sällskapet beställde: (Kopierar menyn, skrivfelen är alltså inte mina)
* Oxfilè tartar smaksatt med tryffel och senap serverad med blomkålscrème, chilibakad portobello samt inlagd tomat
* Någon form av renfilé som tyvärr inte finns på menyn på sajten
* Konfiterad grissida från Domta gård med en salsa på physalis och tomat serveras med senapssky, sötpotatispurè och ölkokt purjolök
* Hjortytterfilè med marmelad på chili och blåbär, potatiskaka smaksatt med karljohansvamp serverad med jordärtskockspurè och en rödvinssky med enbär
* Ostar från Juurs mejeri i Flen:
Sörmlands ädel: En prisbelönt krämig ost med stor och fyllig smak. Mjukare än Roquefort, men fastare än Gorgonzola. Blanka: Vitmögelost med rund och mild smak Granbarksost: Omges av en ring av granbark som
ger smak och karaktär.Ostarna serveras med fikonmarmelad och rödlökschutney samt grissinis
* Chokladterrine serverad med päronsorbet, mintmousse, pärongelè och karameliserade pinjenötter
Utlåtande:
Först tyckte vi att vi fick lokalens sämsta bord, vi blev nämligen placerade bakom ytterdörren i en liten vrå. Det visade sig dock snabbt att det snarare var det bästa bordet: lokalen blev snabbt full (man avvisade gäster som inte beställt bord hela tiden) och ljudvolymen steg för varje minut. Vårt lilla hörn agerade som en härlig oas dit kaoset inte nådde fram.
Personalen var ojämn. Killen som först mötte oss var trevlig, effektiv och duktig. Killen som blev vår servitör var rörig, hade ingen koll och var långsam. Att säga att han var dålig är för starkt, men han hade kunnat skärpa till sig.
Vi gick dit främst för tequilan. Tyvärr hade stället som, åtminstone när det kom, lanserades som ”Tequilaställe” och ”Stockholms främsta Tequilabar” ingen tequilalista. Jag väntade mig en lista, minst lika seriös som en vinlista, med alla olika tequilasorter. Både för att dricka rent (och nej, tequila ska inte shotas!) och för att få drinkar av. Nu fick vi istället bli de jobbiga kunderna som frågade om allt. Och trots att vi förklarade vad vi var ute efter hade vi när vi gick hem bara fått testa tre olika sorter (på sju eller åtta tillfällen)!
Istället var det maten som stod i fokus. Och maten var god. Men alldeles för tillkrånglad för min smak. Varför ha ”Chokladterrine serverad med päronsorbet, mintmousse, pärongelè och karameliserade pinjenötter” när man kan få det minst lika gott med bara choklad och päronsorbet? (Ja, det var min dessert, och chokladterrinen var fantastisk och päronsorbeten god. Resten var bara konstigt).
Sambon var dock riktigt nöjd med sin mat och som sagt – allt var gott, det är bara jag som vill ha det lite renare.
Till maten drack jag margeritas och Johan testade en margerita, några rena tequilas och en Mexican Coffee (typ Irish men med tequila = roligare än gott tydligen).
Sammanfattning:
Bra mat, bra dryck. Men katastrof att man inte har en tequilalista! Det drar ned betyget från 4 till 3.
Betyg:
3
Vår abortläkare våldtog patienter. Om illegala aborter, dumma lagar och en idiot till läkare.
I söndags åkte vi tillbaka till vårt gamla hood Barnängen. Förutom att titta och minnas var tanken att vi skulle åka med nya båten Lisen. Lisen låg tyvärr för ankar och vi fick åka med gamla vanliga Lotten istället. Mysigt det också.
Men, som alltid när jag är tillbaka i området, slås jag av en sak. Hur fantastiskt det är. Det finns ingen mataffär nära, närbutiken stänger 21, det ligger inte längs tunnelbanelinjen och vår lägenhet var för liten. Idag har vi världens bästa lägenhet, Konsum 100 meter bort, tunnelbanan på 300 meters avstånd och en dygnetruntöppen 7-Eleven i huset. Men fasiken vad jag saknar vattnet.
Förresten, jag vet ju att ni är några som följer mig (egentligen min bror) gällande sparinstitut. Nu är det dags att lämna Hoist för Svea!
Den 22 februari 2009 tog jag en bild som jag döpte till ”Äntligen snö!”. Den 22 februari 2010 tog jag en bild som jag döpte till ”20 minusgrader”. Man kan lugnt säga att 22/2 2009 var rätt olik den 22/2 2010.
