SL:s nya gräddfil ger sittplats och förtur skriver DN om nu när det slagit om till 1 april. Kommer i håg ett år när jag jobbade på City. Tidningen skrev då om att slottet (äntligen!) skulle målas om. Byggnaden skulle få regnbågens alla färger. Experter var intervjuade och läsarna rasade. April april. 🙂
Författare: Josefine
Nytt jobb!
Efter påsk blir jag konceptutvecklare på TV4s/Expressens nya mobilbolag.
Update: Resumé skriver kort om nya jobbet.
Dagen
10.00 Klippning
11.00 Hem och vara toksjuk
13.00 Intervju
14.00 Hem och vara toksjuk
16.00 Sophiahemmet (ska försöka övertyga dem om att någon medicin måste ges, har f*n haft feber sen januari)
Hjälte stäms på 300 000
Expressen skriver om en helt osannolik historia. En student upptäcker en brand i det gemensamma köket i studentbostadshuset. Han släcker elden och får beröm från räddningstjänsten. Han gjorde alla rätt och är ju faktiskt en hjälte. Men det tycker inte företaget Lulebo. De stämmer nu hjälten på 300 000 kronor! Tydligen fanns det dessutom kända fel med köket. Hur tänker Lulebo här? (Dessutom intressant att Lulebos vd säger att ”ingen i vårt bolag kommer att säga någonting”. Han har uppenbarligen helt missat saker som yttrandefrihet och meddelarskydd.)
Geek Girl blev bröllops-tv
Istället för att gå på Geek Girl Meetup tillbringade jag lördagen i soffan. Vaknade med huvudvärk, feber, snuva och ett otroligt halsont. Tänkte hänga på de olika backchannels som fanns, men orkade inte ens det. Hoppas på ett nytt Geek Girl snart!
Istället för Geek Girl låg jag hemma och tittade på bröllops-tv på TV3 Play. Där finns programmet med världens konstigaste namn – Vårt bröllop i era händer (hur tänker man när man väljer det namnet?!). Nåja, namnet är i alla fall beskrivande. För det handlar om ett par som lägger sitt bröllop helt i händerna på släkt och vänner, och två bröllopsfixare TV3 ställer upp med. Alltså: paret har sparat pengar till sitt bröllop. De pengarna ger de nu till släkt, vänner och TV3. Så tillbringar de sex dagar i total ovisshet innan de anländer till sitt eget bröllop. Med kläder inte valt, mat de inte smakat, festlokal de inte tittat på, tema de inte känner till, blommor de inte utsett. Min totala mardröm, med andra ord! Men skoj att titta på.
Dags för GeekGirl Meetup!
Lördag = dag för Geek Girl Meetup! 50 tjejer som samlas för att diskutera teknik, webb, mobilt.
Nyfiken på vad vi ska göra? Ta en titt på schemat.
Den?!
Jag förstår att Let’s Dancefinalen ger Aftonbladet mycket att skriva om. Jag förstår läsvärdet i en undersökning om läsarnas favorit. Jag förstår att Aftonbladet vill att man ska klicka sig in i artikeln för att få veta svaret. Men hur tänkte den som satte rubriken?! ”Den är läsarnas favorit”. Den? Varför inte skriva ”Här är läsarnas favorit” eller ”Läsarnas favorit”. Lika korrekt och med mycket bättre flyt.

Bok + bubbel = härlig kväll
Vännen Niclas har skrivit en bok, Familjehemligheter, och det firade vi ikväll hemma hos honom. Under namnet ”bubbel + bok” samlades vi för att gratta debutförfattaren. Sju (!) glas champagne senare beslöt vi oss för att traska hela vägen hem. Så här efteråt kan jag inte komma på något annat sätt att beskriva mina stövlar än som rena tortyrredskap.
Men det var gott bubbel, trevligt sällskap och en bra bok!

Dado: fantastiskt!
Ställe: Dado
Kategori: restaurang
Prisklass: mellan
Webb: http://www.dadosthlm.se/
Sällskapet beställde:
Lökbaji, Chilli-Paneer Pakora, Tandoori Drumsticks, Fisk och Skaldjursgryta, Grillad Lamm ’kofta’ , Kyckling Tikka Butter Masala, Basmati, Aloo Masala, Dado ”Naan”, Pistagebaklava med Kokosglass och Granatäpple och Chokladkaka (igen, jag kopierar direkt från menyn, så skrivfelen är Dados egna). Menyn hittar du här. Till detta dracks Luxury Mojito, Cobra, alkoholfri Cobra och Heineken.
Utlåtande:
Otrolig atmosfär. Fantastisk mat. Underbara drinkar. Plus för alkoholfritt öl-alternativet. Egentligen är jag mållös, så bra är Dado!
Dado betyder farfar och krogen får snart en syster, ja eller fru, – den lite enklare krogen Bebe (farmor) öppnar på Rörstrandsgatan vilken dag som helst. Maten är indisk, men knappast den vanliga indiska maten man blir serverad överallt. Här finns det en kycklingrätt, en lammrätt, en kötträtt, några fiskalternativ och flera vegetariska rätter. Massor med smårätter och tillbehör, allt lika gott! Jag älskar indisk mat men tycker ofta att mycket smakar samma sak, samma röda sås överallt liksom. Inte här. Lammet och kycklingen hade helt olika såser, med helt olika smaker.
Drinklistan är spännande och desserten supergod. Inredningen är makalös. Mörkt trä, mycket tyger, på toaletten är handfaten elefanthuvuden som spottar vatten. Måste ses!
Sammanfattning:
Gå inte hit, spring hit! (Men gör inte misstaget att gå hit om du känner för en vanlig slaskindier, det är något helt annat.)
Betyg:
4,5
![]()



Uppdatering gällande recensionerna
Nu har alla recensioner fått en bild, och det viktigaste av allt, ett sifferbetyg. Jag hatar ju när folk inte sätter betyg, så vet inte hur jag tänkte där. Men nu har det blivit bättring!
Vad sysslar egentligen Posten med?
Posten har ju slutat med det mesta. Det är väl nästan bara en sak de har kvar att göra – att leverera brev. Inte ens det lyckas de med. Idag fick jag ett brev till Peter Larsson på Torkel Knutssonsgatan. Jag kan ju tycka att Hornsgatan och Torkel Knutssonsgatan inte har så många likheter. Det tycker tydligen inte Posten.
I huvudrollen: Stockholm
Idag var vi på Stockholms stadsmuseum och såg en helt fantastisk utställning. Ni måste gå dit! Det handlar om film som utspelar sig i Stockholm.
En hel del plats ägnas åt Millennium och Kenny Starfighter, med rekvisita och allt. Det finns Guldbackar, Ingmar Bergmans skor och lite sånt. Men framför allt finns där film! Massa rum som visar film. Ofta filmer ihopklippta från flera på olika teman. Kärlek, ungdomar, brott osv. Oftast var det biofilm, men det finns även ett 50-talsvardagsrum som visar tv-serier.
Väldigt väldigt kul, och helt gratis!
Läs mer om utställningen I huvudrollen: Stockholm här.

TisdagsTema: Platt
Idag får det bli två bilder. Ett mycket platt hav utanför Stonetown, Zanzibar (2007). Och mycket platta väggar som leder fram till Suckarnas bro, Venedig (2009).


Marie Laveau: härlig inredning, god mat men lite trista drinkar
Ställe: Marie Laveau
Kategori: restaurang
Prisklass: mellan
Webb: http://www.marielaveau.se
Sällskapet beställde:
Vi var fyra i sällskapet sammanlagt, men Johan och jag kom när de två andra redan ätit upp. Så vad de åt vet jag inte. Men vi beställde: Rib Eye Steak, Grilled Sirlion, Fries, Onion Rings, Green Salad, Rum Jus och Smoked Butter (det är inte mitt påhitt att skriva på engelska, rätterna heter så). Samt rödvin och öl.
Utlåtande:
Trots att vi bor så nära har vi aldrig besökt Marie Laveau. Nu kom vi dit av en slump. En trevlig slump! För maten var bra. God smak, bra kvalitet. Lite annorlunda tillbehör. Salladen var fantastisk, ingen trist isbergssallad där inte. Det enda negativa var väl att min välstekta köttbit inte var riktigt välstekt, men inte så långt ifrån.
Jag drack ett fantastiskt gott rödvin, stort plus för att det fanns en del att välja mellan även på glas! Johan testade ett belgiskt veteöl (som görs i USA) som inte fanns på menyn. 200 kr för 33 cl! Hysteriskt och hutlöst, men å andra sidan var det inte den nivån de andra ölen låg på och detta fanns ju inte ens i menyn.
Matsalen var härligt luftig. Man kan lätt klämma in ett antal bord till, och det är väldigt skönt att de valt att inte göra det. Istället kan man prata utan att grannen vid bordet bredvid hör varenda stavelse.
Baren var dock en liten besvikelse. Drinkarna var mer påhittiga än goda. Som sann GWTW-kännare är jag riktigt besviken på drinken Scarlett O´Hara. Fanns ingenting med den som förde tankarna till denna extrema karaktär.
Sammanfattning:
Definitivt värt ett besök! Men drinkarna kan bli bättre.
Betyg:
4 (restaurangen, inte baren)
![]()

En underbar Venedigresa med jobbigt slut
Venedig var underbart! Vi åkte gondol, båttaxi och båtbuss. Vi åt pasta, pizza och risotto. Vi drack massvis med Bellinis (som ju uppfanns på Harrys Bar i Venedig). Naturligtvis åt vi på Harrys Bar. Naturligtvis drack vi en drink på Hotel Danieli. Såg Suckarnas bro och Rialtobron. Förfärades över priserna. Vi gjorde helt enkelt det man ska göra i Venedig.
Det enda trista med resan var vägen hem. För att göra en lång historia mycket kort: vi kom hem 02 istället för 18.