Har en liten människa som konstant skrapar insidan av min hals med rakblad. Alternativt som bränner mig med en gaslåga. Känns det som.
Jag är sjuk alltså. Men det är inte så konstigt. Senaste tiden har inte mindre än fyra kollegor hostat, snörvlat och nyst på jobbet (istället för hemma).
Idag är det 1 september och valet närmar sig. Har du fått ditt röstkort? Om inte får du börja jaga, för igår var sista dagen de skulle ha anlänt till alla röstberättigade.
I ett års tid har jag arbetat (ideellt och på fritiden) med att arrangera ett event. Både askmolnet och en restaurangkonkurs har satt käppar i hjulet för oss. Men i lördags var det dags. Helgen flög förbi och nu efteråt är det svårt att förstå att det har krävts så mycket tid (vi pratar ganska många hundra timmar enbart för mig). Jag har skrivit det sista blogginlägget på eventsajten, laddat upp den sista bilden och mentalt lagt projektet till handlingarna. Nu blir det inget mer föreningsarbete för mig på ett tag, kan jag lova.
Knappt har jag hunnit komma hem från Köpenhamn, förrän jag ska dit igen. Imorgon är det dags för årets bokresa. Eftersom jag är en av arrangörerna i år blir det mycket pyssel, men hoppas ha en trevlig helg!
En bekant har fått barn och vi skulle köpa present.
Först in i en barnklädesbutik. Allt var absolut inte bara rosa och blått, men även kläderna i andra färger kändes väldigt könsstereotypa. Det var traktorer eller kattungar, liksom. Fick ihop tre plagg, varav två ganska neutrala och den tredje helt klart en killskjorta (bebisen är en tjej). (Men det var världens finaste skjorta.) Kvinnan i kassan tittar frågande på mig, ”är det till samma barn?”. Ja, klipper jag av, tydlig med att jag inte vill fortsätta diskussionen. Hade nämligen hört hur hon till kunden före rekommenderat olika ”tjej-och killkläder”.
Och så skulle jag köpa ett kort. Det fanns ”Hurra! Det blev en pojke!” med blå nallebjörn, ”Hurra! Det blev en flicka!” med rosa nallebjörn, och ”Hurra! Det blev en prinsessa!” med rosa glitter.
Det fick bli ett kort med ”grattis, grattis, grattis” och tecknade katter på.
Man klagar ofta på att barn och ungdomar är ohyfsade, själviska och jobbiga. Inte så konstigt när de har idioter till föräldrar.
Imorse i tunnelbanan:
En tjej på ca 10 år och hennes pappa går ned i tunnelbanan på Mariatorget. Framme vid spärrarna går dottern fram till vändkorset, och väntar. Pappan kommer och ställer sig tätt, tätt inpå, och så går de in gemensamt på ett kort. Det märks att detta är ren rutin.
De fortsätter ned för trappan och kommer till perrongen precis när tågdörrarna ska stängas. Pappan springer fram och tvingar upp dörrarna, dottern tvekar (eftersom han endast fått upp en liten öppning och hon vill väl inte riskera att fastna) men trycker sig till sist in i vagnen.
En riktigt bra förebild!
Igår var vi på Leonard Cohen i Globen. Han var åtskilliga kilo tunnare och det märktes att han var två år äldre än sist, men bra var det! FIlmade lite med min Iphone:
First We Take Manhattan – Leonard Cohen i Globen from Josefine Granding Larsson on Vimeo.
Nu har det nästan gått en vecka sedan jag fick Iphone 4. Mina första reaktioner:
Självklart finns det funktioner som saknas, saker jag vill ha och mycket som kan förbättras. Men som alltid; du ska välja mobil efter vad just du vill ha. För mig är det just nu Iphone, och jämfört med min gamla Iphone är denna oerhört överlägsen.
Appopå gårdagens nyhet om att Björklund vill införa skolk i betygen började vi diskutera vårt eget skolkande hemma.
Sambon berättade att ”klart man stannade hemma någon dag fast man inte var sjuk. Men jag hängde aldrig med kompisar istället för att gå till skolan, och jag anmälde mig alltid som sjuk”. Våra erfarenheter visade sig vara vitt skilda, vilket ledde oss in på skolsystemet. För det första tror jag aldrig att jag har sjukanmält mig till skolan. Den rutinen fanns inte alls. Trots det har jag aldrig blivit anklagad för skolk. Kanske för att jag är/var en ”duktig flicka”?
Mitt skolk kom de tre sista månaderna, sista året på gymnasiet. Skoltrött? Inte alls. Men vi fick sätta i system att välja bort vissa lektioner för att klara våra läxor. Vi kunde ha religiontenta på onsdagmorgon, historietenta på onsdag eftermiddag och stor presentation (skriftlig och muntlig) torsdag morgon. Samt vanliga läxor ovanpå det. Snabbt insåg vi att betyget hängde mer på tentor, prov och presentationer än på närvaron de sista månaderna. Valet att skolka var alltså mycket enkelt.
När jag såhär elva år senare tänker tillbaka, minns jag tiden med fasa. Vi var övertygade om att gymnasiebetyget betydde allt och de sista sex veckorna sov vi fyra, fem timmar per natt för att hinna med (nej, det var inte studentskivorna vi skulle hinna med). Direkt efter studenten åkte mamma och jag på en All Inclusive till Dominikanska Republiken. Inte alls vår stil, vare sig charter, palmer eller all inclusive, och ändå minns jag den semestern som oerhört bra. Nu förstår jag varför.
Skolkade du i skolan? Varför? Och mum-in-law, vad säger du som lärare om skolk, och om situationen som gjorde att jag skolkade?
I torsdags kom den, Furlaväskan jag köpte i måndags. Den är inte perfekt (har bland annat en ficka för lite inuti) men den är väldigt bra. Nu ser jag med spänning fram emot nästnästa helg i Köpenhamn. Kanske har den staden bättre Furlautbud än butikerna i Stockholm.
Igår åkte vi till Dalarö, men inte för en helg på landet utan för ett bröllop. Lite skumt att få vägbeskriving till toaletten i sitt eget hus :), men det var en fin vigsel, härlig båttur, god mat, bra tal, vacker omgivning och stor tur med vädret.
Grattis Alex & Jennie!
Igår släpptes Iphone 4 i Sverige. Några butiker i storstäderna hade öppet från midnatt, andra hade säljstart tio i morse.
19.00 igår kväll parkerade Johan och jag oss utanför Telenors butik på Hamngatan i Stockholm. Vi valde Hamngatan trots att det var tre personer före oss i kön mot noll på Drottninggatan eftersom Hamngatan har både lampor och tak.
Men varför köade vi?
Varken Johan eller jag är Applefanatiker (Apple Fanboys). Just nu använder jag bara Apple, men det är av praktiska skäl; det är de som passar mig bäst just nu. Rent känslomässigt älskade jag min rosa Sony Vaio mycket mer än min MacBook.
Jag köade av två anledningar.
Jag är nöjd med att jag köade, men jag är också nöjd med tiden: 19-00. Den första i kön hade suttit sedan 13.00, nummer två sedan 16.00 och nummer tre sedan 18.00. Bakom oss fylldes kön sakta på och vid midnatt var det nog ett hundratal som köade; tjejer, killar, nördar, kostymfolk, kompisgäng, familjer med barn.
Vi hade stolar, dricka, tilltugg, fleecefiltar och regnstövlar, tak över huvudet, lampor och trevligt sällskap. Det var faktiskt kul.
| www.flickr.com
|
Ohyggligt hjärtknipande och söt video!
Alltså, det blir bara mer hårresande. Champagnesprutet ersattes ju med vaskning förra året. Nu har hamburgerdumpningen tillkommit. Folk köper 50 hamburgare, tar en och slänger resten.
Jag vet att jag upprepar mig, men jag har bara ett ord för det: patetiskt!
Igår köpte jag en dyr handväska på nätet. När jag fick leveransbesked skickade jag ett sms till Johan: ”Dear Josefine, your bag from Furla has now been shipped”. Som svar får jag ett glädjetjut (i smsform). Det älskar jag. Han fattar inte produkten, men han fattar känslan (precis som när jag följer med honom till avlägsna platser för att köpa kamerautrustning).
Definitivt ett kärleksbevis!